tisdag 29 december 2015

Allt jag inte minns - Jonas Hassen Khemiri

Hurra, idag fyller jag år! Vilket bättre sätt att fira finns det än att skriva en recension av min favoritförfattares senaste bok?

I min recension av The Buried Giant av Kazuo Ishiguro skrev jag:

Det säger sig självt att när man har karaktärer som förlorat minnet är det väldigt svårt att få till något slags djup, för vilka är vi egentligen utan våra minnen? Jag gillar tanken på att trots detta har Ishiguro velat skriva en roman om just minnet, eller snarare avsaknaden av det, och vilka vi är utan våra minnen. Jag känner med Axl och Beatrice när de får små minnesbilder som de tillsammans försöker pussla ihop och tycker att de stundtals blir komplexa karaktärer, men det räcker inte att det gnistrar till ibland.

Där Ishiguro inte lyckas helt och hållet tycker jag att Jonas Hassen Khemiri i Allt jag inte minns lyckas mycket bra. Allt jag inte minns är nämligen en roman om just minnet. Däremot använder sig Khemiri av karaktärer som minns mycket väl, men på olika sätt. I centrum har vi författaren som försöker ta reda på vem Samuel var och varför han dog och för att ta reda på det så intervjuar han Samuels vänner Vandad och Pantern, hans ex Laide och några tappra försök att intervjua Samuels mormor och mamma.

Alla har olika syn på Samuel och hans liv. Det är flera röster som trängs i romanen; det är Vandad som själv utnämner sig till Samuels bästa vän, men som nu sitter inspärrad. Det är Laide som var Samuels stora kärlek, men hon har nu lämnat landet. Det är Pantern, ännu en av Samuels bästa vänner och hans första kärlek, som även hon lämnat landet. Det är Samuels mormor som tappat minnet och Samuels mamma som helst inte vill minnas alls. Mitt i alla dessa minnen finns minnet av Samuel, men inte hans röst. Eller finns den där, bland alla pusselbitar?

Trots att Samuel själv inte kommer till tals (nåja) så målas ändå en bild av hans liv upp. Hur han blev vän med Vandad (eller kanske bara mer än vän?) och de delade lägenhet tillsammans. Hur han träffar Laide på sitt jobb på Migrationsverket och blir blixtförälskad. Hur han har varit kompis med Pantern sedan barnsben och kanske även förälskad i henne? Hur han tar hand om sin mormor när hon tappar minnet. Det sägs att man ofta kan definiera saker genom att säga vad de inte är och lite så fungerar Khemiris roman. Eftersom Samuel är död kan inte författaren intervjua honom, men han kan intervjua alla runt omkring Samuel och på så sätt måla upp konturerna för hålet som är Samuel. Genom att måla upp konturerna kan man ändå gissa sig till vem han var. Eller kan man egentligen det? Vandad säger att han har fotografiskt minne och kommer ihåg allt, men är hans sanning den rätta? Finns det en rätt sanning?

Det intressanta med Khemiri är att han inte bara leker med språket på ett fantastiskt sätt, han leker även med jaget. Vem är berättarjaget i historien och vem är Samuel? Enligt vissa gjorde han si och enligt andra så. Det är väldigt intressant att få läsa motsatta tolkningar i Samuels sätt att vara, ofta iscensatta av Vandad och Laides minnen, som ofta skiljer sig åt och det får en också att tänka. Hur kommer jag själv att bli ihågkommen när jag dör?

Allt jag inte minns
Jonas Hassen Khemiri
Albert Bonniers Förlag
2015
331 s.

tisdag 22 december 2015

Jullovsläsning!

Den lilla bokhögen...
Idag har jag överlevt min första termin som lärare och får njuta av ett helt jullov som tack insatsen. Tidigare år har jag varit väldigt säker på vad jag ska läsa kring jul, men detta år har jag inte haft tid att fundera och nu när jag har haft det så är jag ändå inte säker. Till exempel vill jag både läsa och inte läsa The Wise Man's Fear (fortsättningen på The Name of the Wind). Jag vill läsa den därför att trilogin är min nya drog, men jag vill också inte ägna hela jullovet åt en och samma bok. Jag vill läsa flera böcker och verkligen läsa ikapp min stora TBR-hög. Vi får se hur jag gör, för samtidigt tyckte jag ju att The Name of the Wind är en sådan bok som man ska läsa på lov på grund av oavbruten lästid och det är ändå inte som att jag kommer att vänta tills sportlovet för att läsa fortsättningen...

Om jag inte ägnar hela jullovet åt att läsa The Wise Man's Fear, kommer jag antagligen att läsa följande böcker (dvs. en högst osäker lista på Fridas julläsning):
  • Max Porter: Grief is the Thing With Feathers (läsa klart eftersom jag inte läste hela inne på Foyles under höstlovet)
  • James Bowen: Gatukatten Bob (därför att de läser den i svenska på mitt nya jobb)
  • Ali Smith: Public Library
  • Patti Smith: M Train
  • Jeanette Winterson: The Gap of Time
  • Kanske någon av Aleksievitj
  • Rachel B. Glaser: Paulina & Fran som släpps på Granta nu i januari och som de snällt nog har skickat till mig
Okej, jag har ju trots allt bara femton dagars jullov, så jag kommer nog att behöva sålla även i denna lista, men nu har jag något slags riktmärke.

Hur ser eran julläsning ut?

söndag 20 december 2015

The Name of the Wind - Patrick Rothfuss

Jag har en ny kärlek i mitt liv. Hen heter The Name of the Wind och vi har träffats i nästan exakt en månad nu.

The Name of the Wind är första delen i en trilogi där vi får följa den mystiske och mytomspunne Kvothe medan han berättar om sitt händelserika liv. Boken är upplagd som en ramberättelse där Kvothe i nutiden har dragit sig undan från sitt hektiska liv för ett mer lugnare liv som pubägare, men han blir uppsökt av Chronicler, vars uppgift det är att skriva ner folks berättelser, och han övertalar Kvothe till att berätta sanningen om sitt liv, som i folkmun nu mest består av vandringssägner med olika grad av sanningshalt.

Det finns flera saker som jag tycker är fantastiskt med denna bok, t.ex. att Kvothe växer upp i ett kringresande teatersällskap och är son till en av de största skådespelarna, att den är full av magi, att den utspelar sig på ett magiskt universitet, att den innehåller så mycket konst och kultur och att den påminner om min barndoms intensiva Harry Potter-läsning...

The Name of the Wind har beskrivits som en Harry Potter för vuxna, därför tänkte jag bjuda på en högst ovetenskaplig sammanställning av mina iakttagelser under läsningen.

En liten lista över likheter mellan Harry Potter och The Name of the Wind
  • Utspelar sig delvis på magiskt universitet.
  • Föräldralösa pojkar som huvudkaraktärer.
  • Både Harry och Kvothe är våghalsiga. Agerar gärna först och tänker sedan. Båda får ofta höra av de äldre och visare att de måste visa större tålamod.
  • Magi. Såklart.
  • Både Harry och Kvothe är legender i sina respektive världar.
  • Både Harry och Kvothe har ett utseende som skiljer sig från mängden (Harry med gröna ögon och ärret, Kvothe med sitt eldröda hår).
Som ni ser finns det en del beröringspunkter, varav några rör handlingen i stort, men den största likheten tycker jag finns i huvudkaraktärernas likhet. Många gånger under läsningen upplevde jag Kvothe som våghalsig och skrytig, men jag kunde inte låta bli att gilla honom. Precis som jag inte kunde låta bli att läsa Harry Potter trots att han också stundtals kunde vara väldigt arrogant och självgod.

Nåväl, det var egentligen inte meningen att denna recension skulle ägna så stort utrymme åt att jämföra två verk med varandra, för trots sina beröringspunkter är de väldigt olika och jag uppskattar dem båda som egna, individuella verk.

The Name of the Wind är en episk fantasy som för den skull inte känns som så överdrivet magisk och plojig. Precis som den bästa fantasyn där ute känns det magiska sekundärt och får står tillbaka för spänningen, relationerna och, i detta fall, vad kulturen gör med oss människor.

Detta kan vara den mest spretiga recension jag skrivit, men det beror också på att det var länge sedan jag var så lyrisk (och som bekant är det svårt att vara saklig och resonerande kring saker man älskar), så jag vill bara säga: LÄS DEN NU.

På svenska heter den Vindens namn och är indelad i två delar som båda gavs ut på Massolit 2009 och som nu finns tillgängliga i pocket från Ponto pocket.

The Name of the Wind
Patrick Rothfuss
DAW Books
2007
672 s.

söndag 13 december 2015

November 2015

Nästan hälften av december har gått och det är inte förrän nu jag finner tiden att redovisa min läsning i november. Förlåt för min inaktivitet kära bloggläsare, anledningen till den är tudelad: jag måste sätta 100 betyg innan måndag och jag läser en 600+ sidor lång fantasybok.

Nåväl, i november hann jag att läsa tre böcker. Den ena får väl anses vara lite fusk då det är Jenny Offills Dept. of Speculation som jag läste ut den första november... Däremot ägnades nästa hela månaden åt att läsa Make Your Home Among Strangers av Jennine Capó Crucet som jag först läste om på Curtis Sittenfelds twitter och som jag hade superhöga förväntningar på. Förväntningarna infriades till viss del, främst de delar som berörde Lizets collegekarriär, men jag tycker med fördel att boken hade kunnat stramats upp lite och slopat en parallellhandling som mycket väl hade kunnat få bli en egen roman istället.

Den tredje boken som jag läste ut i november var Holes av Louis Sachar som jag läser tillsammans med mina sjuor i engelska. Den var helt okej och snabbläst, men inte direkt min kopp te. Däremot verkar eleverna tycka att den är spännande.

Under november hann jag också börja läsa den enorma tegelstenen The Name of the Wind av Patrick Rothfuss tillsammans med min sambo. Jag har i dagsläget läst snart 400 sidor och jag känner mig helt tonårsbesatt och nästan som att jag är i slukaråldern igen. I veckorna jobbar jag så mycket nu att jag har svårt att få någon ro till läsning (eller julfrid), men på helgerna är det som att jag har en bokslukarfest med The Name of the Wind. Jag vågar till och med påstå att när jag läst ut de delar som hittills är publicerade så kommer denna trilogi att vara en av mina favoriter. Jag önskar dock att jag hade börjat läsa den under jullovet för det är en bok som jag bara vill sjunka in i och ha obegränsat med lästid till.

Planen för resten av december är att läsa ut The Name of the Wind och sedan får jag se vad jag kan tänkas läsa till mitt jullov som börjar den tjugoandra. Tills dess hoppas jag i alla fall att jag läst ut boken så att jag kan få konstruera en julläsningslista (kanske i ett inlägg på en blogg nära dig nästa vecka).

Hur ser era läsplaner för december ut?

PS. I skrivande stund pågår Project For Awesome 2015 och genom att donera pengar kan man till exempel få tillgång till John och Hank Greens läslista. Det har jag i alla fall gjort, så jag hoppas de har några bra tips.

torsdag 3 december 2015

Det är något som inte stämmer - Martina Haag

Jag hade inte tänkt att läsa Det är något som inte stämmer. Jag har läst Martina Haags böcker innan och de har aldrig varit min kopp te, om man får säga så. Sedan skrev Johanna L på Bokhora att hon inte heller är en Haagläsare och avslutar med "[d]et här är nog Martina Haag-boken för alla oss som inte brukar gilla Martina Haag-böcker". Sandra Beijer på Niotillfem postade en recension med utdrag som fick mig att tänka att alla känslorna bara kändes så utanpå. Precis så. Sedan var boken överallt och det kändes som ett tecken, som om någon ville att jag skulle läsa den (och med någon menar jag Piratförlagets marknadsavdelning, antagligen) och så bara råkade den åka ner i min kundkorg förra veckan när jag och Johanna var på Black Friday på Adlibris Marknad.

Behöver ni fortfarande en sammanfattning av handlingen? Vi tar den kort, nästan Twitterkort. Den handlar om en skilsmässa mellan författaren Petra (/Martina Haag) och hennes man, TV-profilen Anders (/Erik Haag) och hur Petra åker till Norrland för att bearbeta uppbrottet.

Det är en bra bok. Eller känslorna är bra. De är råa och sådana där svårt-att-andas-nu-är-det-på-riktigt-känslor. Det är i beskrivningen av hur det känns, hur livet krymper ihop och tränger sig på och det blir svårt att andas, som Haag gör det bra. Det är då jag tänker att hon vet, vet på riktigt hur det känns.

Däremot är allt det andra i boken inte så bra. Vad är grejen med de lite ockulta inslagen, kvinnan med tarotkort och slutet? Jag förstår inte vad de gör där. Jag förstår inte heller grejen med att hon är tvungen att vara stugvärd och att alla stuggästerna ska komma dit. De tillför liksom inget till historien. Hon lär sig inget på riktigt från dem och historien drivs inte framåt. Det är snarare som Haag inte kan släppa sitt komiska skrivande och måste ha en comic relief mitt i allt det svåra och hjärtskärande. Jag tycker också att humor mitt i det svåra kan vara viktigt, men just i denna historia ser jag inte hur det tillför något. Det hade passat bättre om den bara hade behållt allt det råa.

Sedan kanske jag måste bli lite grammatikpetig nu, men meningar utan subjekt gör inget för mig. Hela boken känns som den är uppbyggd på Twitter (där man ju som bekant gärna offrar ett subjekt för att få fler tecken tillgodo) och jag kan tycka att de korthuggna meningarna utan subjekt passar bäst när man behöver öka rytmen i språket, vilket fungerar extra bra när hon ska beskriva paniksituationer, men annars känns det som för mycket som bloggspråk för min del.

Det är något som inte stämmer
Martina Haag
Piratförlaget
2015
194 s.

söndag 29 november 2015

Make Your Home Among Strangers - Jennine Capó Crucet

You had me at "ultra-elite college". Som så många andra bokbloggare är jag en stor vurmare för romaner som utspelar sig på skolor. Helst college/universitet eller internat. Jag vet att man på Bokhora gärna kallar denna genre för "akaporr", men jag är inte riktigt där än (akademiska romaner, kan man kalla dem det?). Hur som helst, det är något visst med romaner som utspelar sig på skolor, särskilt sådana man bor på. Den instängda miljön som möter den (oftast) öppna kunskapsatmosfären.

Make Your Home Among Strangers handlar om Lizet som i hemlighet ansöker till det anrika colleget Rawlings i New York (jag tänker mig att det är som ett Ivy League) i hemlighet eftersom en akademisk karriär inte är tänkbar i hennes familj. Hon är barn till kubanska invandrare och har i hela sitt liv bott i det kubanska området Hialeah i Miami. Hennes förväntade framtid är att hon går klart high school och sedan börjar jobba och skaffa familj, så när Lizet i hemlighet ansöker och accepterar en plats vid Rawlings blir det kalabalik och hon anses vara familjens förrädare. Romanen handlar dock inte bara om Lizets anpassning till sitt nya liv, utan Crucet väver också in en parallellhistoria om en kubansk flykting, ett litet barn, som tagit sig över sundet mellan Kuba och Miami, och hans kamp för att få stanna i USA.

Det är parallellhistorien som jag inte riktigt förstår mig på. Visst, Lizets mamma blir involverad i kampen och mycket av historien har att göra med att både Lizet och hennes storasyster Leidy känner sig övergivna av sin mamma som istället ägnar all sin tid åt kampen för att barnet ska få stanna. Leidy som själv blivit mamma sista året i high school och som skulle behöva hjälp med sin egen son känner sig dessutom dubbelt övergiven av Lizet som åker till New York och mamman som ägnar all sin vakna tid åt ett annat barn. Kanske ville Crucet skildra något mer än bara Lizets liv, kanske ville hon också skildra livet som kubanska invandrare lever i USA, främst i Miami, men för mig faller det platt. Det är som att två romaner försöker samsas i en enda bok.

De delar som däremot är riktigt bra är delarna som utspelar sig på Rawlings. Hur Lizets första termin slutar i katastrof när hon blir anklagad för fusk eftersom hon har en så svag studiebakgrund att hon inte ens förstår att det hon gjort är att fuska. Hur hon försöker passa in i en vit, överklassnorm och samtidigt hålla fast vid sitt hem, sin familj och sina kubanska rötter. Hur hon blir kallad kuban av sina klasskamrater ("This is Liz. She's Cuban.") och hur hon av sina föräldrar inte anses vara kuban eftersom hon minsann är amerikan. Hur hon till slut hittar sin nisch inom det akademiska och slits mellan att följa den drömmen eller svika sin familj ännu en gång.

Make Your Home Among Strangers hade varit en vassare roman om den endast handlat om Lizets egen bildningsresa och inte parallellhistorien med det kubanska flytkingbarnet. Däremot är detta Crucets debutroman och jag ser trots detta fram emot att få läsa hennes nästa.

Make Your Home Among Strangers
Jennine Capó Crucet
St. Martin's Press
2015
400 s.

lördag 21 november 2015

Dept. of Speculation - Jenny Offill

Dept. of Speculation av Jenny Offill har dykt upp titt som tätt i mitt flöde i sociala medier och på Goodreads och när jag läste baksidetexten som bland annat säger "As they confront an array of common catastrophes – a colicky baby, a faltering marriage, stalled ambitions – the wife analyzes her predicament, invoking everything from Keats to Kafka to the thought experiments of the Stoics to the lessons of doomed Russian cosmonauts" blev jag såld (det och att den utspelar sig i Brooklyn). Jag älskar böcker där huvudkaraktärerna försöker analysera sitt eget liv med hjälp av litteraturen. Kanske för att jag själv söker sanningar i fiktionen.

Nåväl, Dept. of Speculation är en högst intressant bok. Den handlar om en fru (aldrig namngiven) och hennes relation med sin man och sitt barn. För att vara en bok som ska handla om det vardagliga i relationerna med sin familj och hur de förändras och går sönder, så får vi inte veta särskilt mycket om det. Läsaren får i små ordval och mellan raderna komma fram till vad som egentligen händer. Detta är mer en roman som utspelar sig i fruns huvud när hon desperat försöker bena ut sitt liv med hjälp av sina tankar och erfarenheter, bland annat från fiktionen.

Jag gillar att frun aldrig blir namngiven. Trots att det inte är alla unga kvinnor som gifter sig och får barn och sedan förhållanden som går sönder, känns det ändå som något allmängiltigt som Offill kommer åt. Hon beskriver det djupt mänskliga i att på sitt eget sätt försöka komma underfund med livet. Hur vi som människor alltid söker svar och kategoriserar med hjälp av våra tidigare erfarenheter, såväl upplevda som lästa.

"Sometimes at night I conduct interviews with myself.

What do you want?
I don't know.

What do you want?
I don't know.

What seems to be the problem?
Just leave me alone."

Offills sätt att berätta, hennes avklippta prosa som låter läsaren pussla vad som hänt, påminner väldigt mycket om prosapoesi i och med att varenda ord känns noga avvägt och hon använder sig av stilfigurer som oftast återfinns i poesin. Just Offills avvägda prosa gör att jag nog kommer att återkomma till Dept. of Speculation flera gånger om. Det känns som att jag inte grävt upp allt som finns att hämta i romanen.

Dept. of Speculation kommer att ges ut på svenska med titeln Avd. för grubblerierNatur och Kultur i januari nästa år.

Dept. of Speculation
Jenny Offill
Alfred A. Knopf
2014
182 s.

onsdag 18 november 2015

Max Porter på English Bookshop

När jag var i London under höstlovet och strosade inne på Foyles, så upptäckte jag Max Porters bok Grief is the Thing With Feathers och började läsa i den. Någon timme senare tittade jag upp och insåg att jag fortfarande stod i foajén på Foyles, trots att jag några sekunder innan läst en helt fantastisk historia om sorg. När man hittar en sådan bok som får en att glömma bort tid och rum är det nästan ett brott om man inte köper boken, så jag köpte den och har tänkt mycket på den sedan dess. När jag sedan kom hem och såg att English Bookshop skulle ha en författarkväll med just Max Porter den sjätte november (!) kände jag att jag måste dit.

På vinst och förlust gick jag dit samma kväll och det fanns som tur var biljetter kvar. Det var ett underbart samtal mellan Lasse Winkler, tidigare chefredaktör på Svensk Bokhandel och Fyrahundrafemtio (vars död jag fortfarande sörjer) och Porter som lyftes av Winklers entusiasm för boken och Porters uppläsningar av flera stycken. Hans uppläsningar var helt magiska och när han fick frågan av en kvinna i publiken om han inte skulle ta och spela in sina uppläsningar svarade han försynt att han hatar ljudet av sin egen röst. Så himla synd på en så fantastisk uppläsare. Innan Porter började jobba som redaktör för Granta jobbade han på bokhandeln Daunt books och samtalet kom att präglas av bokhandlaranekdoter såväl som hans egen syn på litteratur och skrivande. Han sa bland annat att läsare söker sanningen i fiktionen, vilket jag inte slutat tänka på sedan dess. Jag har aldrig filosoferat över det faktum att jag söker sanningen i något påhittat, men det slår mig nu att det verkligen är så. Så himla lustigt det där med fiktion alltså.

Efter samtalet blev det naturligtvis tid för signering och jag hade som tur var med mig mitt exemplar från Foyles och berättade för honom hur jag hade stått mitt i foajén och läst boken.

 

Jag är också mycket imponerad av hur English Bookshop organiserade detta. Inte nog med att de konstant lyckas locka hit intressanta författarskap, denna gång hade de verkligen styrt upp med sittplatser och överhuvudtaget plats att stå, något som jag kritiserade efter evenemanget med Jen Campbell. En eloge!

PS. Oroa er inte, jag lämnade inte bokhandeln tomhänt eftersom jag köpte diktsamlingen Crow av Ted Hughes som Porters bok är baserad på.

PS 2. Grattis på 20-årsdagen världens bästa bokhandel!

söndag 15 november 2015

Gilead - Marilynne Robinson

I samband med att Lila nominerades till Bookerpriset och att jag fick reda på att Marilynne Robinson skulle komma till Sverige, bestämde jag mig för att plocka upp Gilead från läshögen och förbereda mig inför Sverigebesöket. Nu blev jag tvungen att avstå från samtalet på Kulturhuset, men jag ångrar inte för en sekund att jag ägnade större delen av en månad att läsa Gilead.

Gilead är till utformningen ett brev som pastorn John Ames skriver till sin unge son. Ames vet att han är döende och att han inte kommer att få se sin son växa upp och därför skriver han till honom för att ge honom bakgrunden och historierna som han aldrig kommer att kunna berätta för sonen själv.

Ames är pastor i det lilla samhället Gilead och Ames långa brev till sonen berör ofta religiösa ståndpunkter, men det känns aldrig som att det blir en kristen hyllningssång. Istället är det en tät och välskriven iakttagelse och stundvis ett ifrågasättande av kristendomen. Ames vacklar dock aldrig i sin egen tro, men han berättar med värme om sin bror som blev ateist och sin komplicerade relation till sin gudson som också vacklar i tron.

Just relationen med gudsonen tycker jag är det intressantaste med boken. Gudsonen är jämnårig med Ames unga hustru och det visar sig att de kommer mycket bra överens trots att gudsonen väl får anses vara Gileads svarta får. Det är klaustrofobiskt när Robinson skildrar Ames möten med gudsonen och det kryper under skinnet när man inte riktigt vet var man har honom, men jag kan ändå inte sluta läsa.

Gilead är en roman som är karaktärsdriven och inte har så mycket händelser, men jag gillar romaner som är karaktärsdrivna snarare än handlingsdrivna och Gilead är en av de bästa. Jag kan knappt vänta tills jag får läsa Home och Lila, men jag tror jag väntar tills jag har ett lov och ohämmat kan återvända till Gilead.

Gilead gavs ut med samma titel på svenska först av Bazar förlag 2007, men nu senast av Weyler förlag i november 2015.

Gilead
Marilynne Robinson
Virago
2005
282 s.

söndag 8 november 2015

Bokhandlar i London

London är en av de städer jag känner till bäst i världen. Det är min andra hemstad. Min fristad. Dit jag åker så fort jag får en ledig lucka i mitt schema. På höstlovet läslovet åkte jag dit och det blev visserligen inte så mycket läsning gjort som man kanske hoppas på ett läslov, men det blev desto mer bokhandelsbesökande och eftersom jag har besökt väldigt många bokhandlar i London tänkte jag att ett litet inlägg med tips, kombinerat med mina fynd från resan kunde vara på sin plats.

Jag landade på onsdagskvällen och tog mig direkt (nåja, direkt och direkt, så direkt det kan bli om man är snål och tar tuben hela vägen till östra London) hem till min vän som jag skulle bo hos. På torsdagen hade jag planerat en promenad i Bloomsbury och Soho för att på så sätt pricka in majoriteten av mina favoritbokhandlar.

66 The Brunswick, off Marchmont St

Jag började dagen med att åka till Skoob (notera att Skoob är books baklänges) som är en second hand-bokhandel med ett otroligt stort utbud. Jag hade aldrig varit där tidigare, men många av mina favoritbooktubers har den affären som sin favorit. Affären ligger i källaren på kanten av shoppingområdet The Brunswick och är knökfullt med böcker från golv till tak. Majoriteten av böcker de har är i pocket, vilket jag helst undviker, men de hade några bra hyllor med rätt bra urval av hardback fiction, så jag fick åtminstone med mig två böcker: Sweet Tooth av Ian McEwan och The Interestings av Meg Wolitzer. Priserna är dock lite i överkant för att vara second hand i London, men butiken är väl värt ett besök. Inte minst för att se alla klassiska Penguin paperbacks som finns i överflöd.

12 Bloomsbury St

Oxfam Bookshop upptäckte jag när jag hade praktik i London i mars och det är nog min favorit av Londons second hand-bokhandlar. Priserna är bra och går till välgörenhet, dessutom får de in väldigt bra och intressanta titlar. Är man som jag dessutom ett hardcover fan som jag, så finns det flera hyllplan att spana in. Denna gång hade jag inte tänkt att köpa så många; jag var ju tvungen att tänka på bagagevikten, men jag hittade ändå tre böcker som jag inte kunde lämna kvar där med gott samvete: Almost English av Charlotte Mendelson, A Gate at the Stairs av Lorrie Moore och The Republic of Imagination av Azar Nafisi.

107 Charing Cross Rd

Foyles är utan tvekan min favoritbokhandel. Det går inte ett Londonbesök utan att jag måste dit och jag tycker den har blivit ännu bättre sedan den bytte lokaler och renoverades. Extra plus är att den är indie och inte tillhör en stor nationell kedja som till exempel Waterstones (även om jag gillar Waterstones också). Här hade jag planerat att köpa fler böcker än vad jag faktiskt gjorde, så jag antar att det jämnar ut sig till slut... Jag köpte en signerad förstautgåva av Bill Brysons nya bok The Road to Little Dribbling, The Gap of Time av Jeanette Winterson, Search Party av George the Poet och Grief is the Thing With Feathers av Max Porter.

203-206 Piccadilly

Foyles är min favorit, men Waterstones Piccadilly kommer inte långt efter. Liksom Foyles är det flera våningar med böcker och de har ofta väldigt fördelaktiga priser (om man gillar pocket så finns det nästan alltid erbjudanden av slaget buy one get one half price) och jag hade faktiskt beställt J. K. Rowlings nya Galbraithbok Career of Evil genom deras click & collect-service eftersom den då blev halva priset. Trots att jag strosade där i mer än en timme denna gång blev det inte mer än så. På Foyles och Waterstones Piccadilly är det bara häftigt att vara och insupa atmosfären tycker jag.

Southbank Book Market
Under Waterloo bridge

Under Waterloo bridge gömmer sig en utomhusmarknad där de säljer second hand-böcker. Jag brukar alltid gå dit för att jag älskar Southbank överhuvudtaget och det är alltid bra stämning där. Dessvärre har jag aldrig köpt en bok där eftersom att många av titlarna är väldigt dyra, men stämningen är det inget fel på!

Det här blev i alla fall min slutgiltiga hög från London:


Rätt nöjd med den högen alltså!

Nu hann jag inte med några fler bokhandlar vid denna vistelse, men hade jag haft tid hade jag åkt till Daunt Books i Marylebone som också är en av mina favoriter (dessutom ligger den bredvid en vanlig Oxfam som brukar ha en rätt trevlig boksektion), så jag tipsar om den med.

83 Marylebone High St

Daunt books är en otroligt vacker viktoriansk bokhandel, så dit kan man med fördel åka om man också gillar inredning och arkitektur. De har böcker insorterat efter land, men när jag var där senast tror jag att jag köpte klassiker.

lördag 7 november 2015

Oktober 2015

I oktober läste jag ut två böcker. Gilead av Marilynne Robinson tog nästan hela månaden i anspråk och jag insåg ganska tidigt att den skulle ta lång tid för mig eftersom den har ett tätt och filosoferande språk och jag har nästan ingen lästid förutom femton minuter på pendeln och någon halvtimme på kvällen. Däremot ville jag verkligen fortsätta läsa ut den trots att jag visste att den skulle ta längre tid att läsa nu än om jag till exempel hade plockat upp den under en längre ledighet. Jag är otroligt glad att jag valde att hålla ut med Gilead under tidiga morgnar på pendeltåget och tidiga kvällar i sängen för det är verkligen en otroligt vacker bok som jag kommer tänka på länge. Trots detta väntar jag nog med de resterande böckerna tills något lov när jag har oavbruten lästid.

Förutom Gilead var den enda boken jag hann att läsa ut No och jag av Delphine de Vigan som jag läste för jobbet eftersom mina nior håller på att läsa den just nu.

I slutet av månaden åkte jag till London och köpte en stor hög böcker, vilka jag faktiskt tänkt att tillägna ett eget inlägg tillsammans med tips på några av mina favoritbokhandlar i London. Utöver det så vann jag och min forna arbetskollega hela Constant Readers höstutgivning, vilken jag verkligen ser fram emot att läsa.

Just nu läser jag Make Your Home Among Strangers av Jennine Capó Crucet som jag till en början tyckte var seg, men jag har nu kommit in i en fas när jag verkligen inte kan lägga ifrån mig den. Kanske för att hon nu börjar skildra sin collegetid och jag kan ju inte säga nej till en collegeroman. Hoppas det håller läsningen ut! Dessutom har jag eventuellt fått med min sambo på en gemensam läsning av The Name of the Wind av Patrick Rothfuss som han läste för några år sedan och älskade och som jag verkligen är nyfiken på.

onsdag 21 oktober 2015

Hamlet på National Theatre via Bio Rio

Något som få vet om mig, och som kanske gör en och annan förvånad, är att jag växte upp i en teaterfamilj. Jag spelade själv teater från tidig ålder, men slutade tragiskt nog när jag började gymnasiet eftersom jag kände att pluggandet tog upp all tid. Dock slutade jag med fanan i topp eftersom den sista pjäsen jag var med i var i Riksteaterns regi och jag spelade mot bland andra Kim Anderzon och Thomas Bolme. Det var dessutom mitt första avlönade jobb, faktiskt. Det ni.

Nog med anekdoterna. Eftersom jag är uppväxt i en teaterfamilj är naturligtvis Shakespeare någon som har gudastatus i familjen. När jag på senare år, precis som hela internet, blivit besatt av Benedict Cumberbatch och såg att han skulle axla Hamlet höll mitt stackars hjärta på att gå itu. Jag var tvungen att se detta. Tyvärr blev det inte live, men väl en inspelning av pjäsen som går på National Theatre i London nu. National Theatre har ett gediget liveprogram där de låter föreställningar spelas in live och sändas på folkbiografer över hela världen och jag lyckades få biljetter till en visning på Bio Rio i Hornstull förra helgen.

Nu är jag långt bättre på att spela teater än att recensera den, men jag måste säga att jag tyckte att själva inspelningen av teatern funkade mycket bra. Jag var skeptisk eftersom teater är något som ska upplevas live utan någon kameralins i vägen. Det är ett medium som är en once in a lifetime-grej. Oavsett om en pjäs spelas flera hundra gånger om med samma rollbesättning så blir fortfarande varje föreställning sin egen unika version av pjäsen. Det som var tacksamt var att de inte bara ställt en kamera riktad mitt på scenen, utan de hade flera kameror så att de kunde byta vinklar och beskärning av bilden.

Benedict var som jag förväntat mig magnifik i rollen och det bästa var när han gick in helt i Hamlets galenskap och bara lät sig följa med och satte sin egen prägel på det. Det blev aldrig en galenskap som var överdriven (som det så ofta kan bli), utan den var snarare tragikomisk. Övriga i rollbesättningen gjorde också helt fantastiska insatser, även om jag till en början upplevde Ofelia som något svår. Dock är Ofelia en otroligt svår roll att spela och jag tyckte att hon lyfte mot slutet.

Jag fick i alla fall blodad tand för det här med livesänd teater från England och det fungerade förvånansvärt bra att se det inspelat trots att det inte är ett medium skapat för film.

PS. Är det hemskt av min inre Shakespearebesserwisser att jag sneglade surt på mina sätesgrannar när de kommenterade "To be or not to be"-monologen genom att säga "Det var verkligen synd att han inte hade dödskallen då"? HAMLET HAR INGEN DÖDSKALLE I DEN SCENEN. Mvh, Shakespearesnobb.

torsdag 15 oktober 2015

No och jag - Delphine de Vigan

Den senaste tiden har jag läst böcker som känns väldigt aktuella för samhället just nu (t.ex. Between the World and Me och När hundarna kommer) och även No och jag känns otroligt aktuell. Jag minns att det blev en hajp när den släpptes i Sverige och sedan dess har Sekwa även gått tillbaka i de Vigans produktion och släppt några av hennes tidigare böcker. Jag hoppade tyvärr aldrig på tåget när det gällde, antagligen för att jag ibland inte orkar med hajpade böcker. Nu blev jag dock tvungen att läsa No och jag för jobbet och i och med den ökade synligheten av hemlösa på våra gator känns det som att det var en bra tid för mig att läsa den.

13-åriga Lou är en brådmogen, överintelligent tjej som går första året på gymnasiet eftersom hon har hoppat över två årskurser. När det är dags för muntliga föredrag i skolan och hennes lärare frågar vad hon ska tala om hasplar hon ur sig att hon ska tala om hemlösa kvinnor. Hon lyckas till och med säga att hon ska intervjua en trots att hon inte känner någon som är hemlös. På eftermiddagen samma dag, med bara den planerade "slumpen" som en författare kan orkestrera, träffar hon en hemlös, ung kvinna på tågstationen Gare d'Austerlitz och det blir Lous första inblick i den osynliga, parallella värld som finns i Paris om man bara öppnar ögonen.

Även om jag gillar språket i boken överlag stör jag mig något enormt på satsradningarna som genomsyrar den. Jag gillar inte riktigt fullständiga meningar som endast markeras med kommatecken. Visst finns det tillfällen då det passar och det tillför något till rytmen till exempel, men i det här fallet tycker jag inte att det funkar.

Trots mina åsikter om språket gillar jag boken. Jag är ju svag för böcker som utspelar sig i skolmiljö och dessutom gillar jag huvudpersoner som är intelligenta och som står lite vid sidan om den övriga världen. Lous intelligens och sätt tilltalar mig, men hon beskrivs inte heller på ett sådant sätt att hon är en 13-årig övermänniska på grund av hennes höga IQ, utan tvärt om ifrågasätts hon av familj och vänner för att hon aldrig kan sluta tänka. Sedan har vi No, den hemlösa unga kvinnan som Lou lär känna och jag gillar även henne. Främst gillar jag att läsaren lär känna henne på samma sätt som Lou; först är hon något abstrakt som symboliserar något större, men när man sedan lär känna just personen No blir hon en egen människa med en egen historia utan att för den skull vara en representant för alla hemlösa kvinnor i Frankrike.

Ett litet PS: Varför kategoriseras den här boken som skönlitteratur och som en vuxenbok i bokhandlar och på bibliotek?

No och jag (No et moi)
Delphine de Vigan (översättning: Helén Enqvist)
Sekwa
2009 (ursprungligen 2008)
224 s.

onsdag 7 oktober 2015

När hundarna kommer - Jessica Schiefauer

Av min mest pålitliga boktipsare har jag blivit tipsad gång på gång om att jag måste läsa Pojkarna av Jessica Schiefauer. Jag vet inte varför det aldrig blev av, men när När hundarna kommer publicerades nyligen blev jag i alla fall tillräckligt intresserad för att ta mig an den.

Det var länge sedan jag fullkomligt slukade en bok så som jag slukade När hundarna kommer. Jag som normalt tar århundraden på mig att läsa en bok i jämförelse med andra bokbloggare svepte Schiefauers roman under 24 timmar och den kommer stanna hos mig långt mer än dessa 24 timmar.

Det har väl inte undgått någon vad boken handlar om, men jag ger en liten sammanfattning för dig som råkat missat. Ester och Isak är två gymnasieungdomar som bor i ett litet samhälle i Sverige. På en fest vid sjön möts de och efter det är de oskiljaktiga. Ingen av dem har haft en partner innan, så det blir verkligen en sådan där kärlek som bränns. Ni vet, den där första kärleken som aldrig riktigt lämnar. I skuggan av Isak finns hans lillebror Anton. Både Isak och Anton lever mitt i tonårsförvirringen, men medan Isak söker stöd i kärleken finner Anton stöd hos en destruktiv kille som leder in honom på nynazistiska spår. Schiefauer själv bodde i samma samhälle som Johan Hron och detta är hennes sätt att bearbeta och beskriva det som hände.

Känslan som slår mig när jag läser är att jag nog aldrig har läst en svensk bok som varit lika aktuell som denna tyvärr är. Jag minns folk i min skola som under min uppväxt lyssnade på Ultima Thule och bar tors hammare och alltmer flyttade gränserna för det normaliserade, något vi ser håller på att hända igen. Anton är ingen ond kille egentligen. Han är precis som alla andra tonåringar; han söker efter bekräftelse. Efter någon som ser honom. Efter en identitet. Eftersom man redan vet utifrån bokbeskrivningar att det är Anton som misshandlar en kille till döds har man hela tiden en dålig känsla i magen när han börjar umgås med den farliga killen som aldrig får ett namn. Man vet ju vart det ska leda.

Detsamma gäller inte riktigt för Ester och Isak, tycker jag. I början är deras kärlek sådär intensiv som alla första kärlekar är och jag är glad över allt de får uppleva tillsammans. Alla första gånger som uppstår när man träffar någon. Ju mer tiden går desto mer destruktivt blir även Ester och Isaks förhållande. Det är inte längre det himlastormande, fina förhållande i kontrast mot Antons trassliga bana, utan även Ester och Isak trasslar in sig. De blir för beroende av varandra. 

Den här boken borde varenda skola köpa in när den släpps i pocket och sedan diskutera, analysera och reflektera över den. Det som hände för 20 år sedan är fortfarande aktuellt och något vi måste diskutera så att det inte händer igen.

Det enda som jag tycker är synd på en så fin och välskriven roman som Jessica Schiefauers är att jag under läsningen hittade åtminstone fyra korrfel, vilket stör något otroligt när det övriga anrättandet är helt perfekt.

När hundarna kommer
Jessica Schiefauer
Bonnier Carlsen
2015
298 s.

söndag 4 oktober 2015

September 2015

Med facit i hand läste jag ut tre böcker denna månad och det är ändå långt fler än vad jag trodde att jag skulle orka med eftersom jag nuförtiden tydligen somnar klockan åtta på kvällarna. Den mesta läsningen har dock skett på helgerna som numer är bokslukarfesten nummer ett i detta hushåll. Jag läste ut I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell som mina sjuor läser just nu. Efter det kändes det som att jag inte ville ha något lättläst (Obs! Jag använder inte ordet lättläst i negativ bemärkelse) efter att ha läst Royal Wedding och I taket lyser stjärnorna, så jag valde att läsa Between the World and Me av Ta-Nehisi Coates.

Between the World and Me berörde mig verkligen och det är obligatorisk läsning för att förstå samhället vi lever i idag. Den krävde dock mycket koncentration av mig, vilket gjorde att jag inte läste så mycket på kvällar eller på pendeltåget på grund av trötthet, men när helgerna kom satt jag med näsan klistrad i boken och fotade av nästan varenda sida eftersom boken är så sjukt citatvänlig.

Helgen efter det återvände jag till ungdomsboken och fullkomligt slukade När hundarna kommer. Det är nog inte sedan Harry Potter-tiden som jag slukade en bok på samma sätt senast. Även denna bok är måsteläsning, tycker jag. Det är ändå rätt skönt att jag klämde in två sådana fullträffar på en månad när jag inte förväntade mig någon läsning alls. Min recension av boken dyker upp på bloggen nästa vecka.

Förutom att ha avslutat dessa tre böcker har jag påbörjat tre andra (typiskt tecken på att jag har en lässvacka – jag påbörjar flera böcker): Gilead av Marilynne Robinson, Beteendeproblem i skolan av Bo Hejlskov Elvén (för att lära mig lågaffektivt bemötande) och No och jag av Delphine de Vigan som mina nior ska börja läsa veckan som kommer. Jag hoppas att jag kommer att kunna avsluta de här böckerna denna månad och förhoppningsvis kanske kunna läsa något nytt under höstlovet läslovet.

lördag 3 oktober 2015

I taket lyser stjärnorna - Johanna Thydell

Ända sedan den kom ut har jag tänkt att jag vill läsa I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell, men det har aldrig blivit av förrän nu när mina sjuor läser den i svenskan.

I Thydells debutroman får vi möta Jenna som precis börjat sjuan. Hon lever med en mamma som har bröstcancer och skäms över det samtidigt som hon är rädd: i början av boken skriver hon att om hennes mamma dör, kommer hon också att dö. Förutom att balansera sin mammas sjukdom försöker hon också balansera det nya livet i högstadiet med allt vad det innebär. Kärleken på avstånd som hon känner för Sakke i nian och hur hon lär känna populära Ullis som egentligen inte är så dålig som hon först trott.

Johanna Thydell skriver verkligen precis som det var och kändes när man var tretton. Det känns aldrig krystat och aldrig som att hon försöker låtsas vara ungdomlig. Hon bara är Jenna och jag gillar det. Precis som John Green i The Fault in Our Stars och Jennifer Niven i All the Bright Places lyckas hon också navigera mellan liv och död, humor och allvar på ett bra och trovärdigt sätt.

Jag måste medge att det tog ganska lång tid för mig att fastna för boken. Jag kände inte att karaktärerna grep tag i mig trots att till exempel Jennas liv borde göra det. Ju mer jag läste, desto mer fastnade jag dock och mot slutet ville jag verkligen inte slå ihop pärmarna och lämna Jenna ensam.

I taket lyser stjärnorna
Johanna Thydell
Månpocket
2004 (ursprungligen 2003)
222 s.

onsdag 23 september 2015

Between the World and Me - Ta-Nehisi Coates

Hade det inte varit så att jag haft en tung vecka på jobbet och inte orkat läsa något under veckodagarna hade jag slukat denna lilla pärla till bok i ett nafs. Det här är verkligen obligatorisk läsning (för att citera Toni Morrison på omslaget).

Ta-Nehisi Coates är en amerikansk journalist och författare som i denna bok skriver ett brev till sin son där han förklarar hur han ser på världen. Specifikt hur det är att bo i USA och vara en svart man. Upprinnelsen till boken är Coates sons reaktion på att Michael Browns mördare går fri eftersom han var polis. Samori, Coates son, går in på sitt rum och gråter och Coates står utanför.

I came in five minutes after, and I didn't hug you, and I didn't comfort you, because I thought it would be wrong to comfort you. I did not tell you that it would be okay, because I have never believed it would be okay.

Essän som följer därefter är inte ett försök att förklara för Samori att allt kommer att bli okej utan han beskriver sin väg genom livet och hur han kommit att uppfatta världen. Boken spänner över Coates liv, från tidig tonår till idag och vi får uppleva hans ständiga identitetssökande. Vem är han? Vem är han som svart människa jämfört med de som uppfattar sig som vita? Han beskriver USA:s historia från inbördeskriget när slaveriet upphörde och de svarta fick sin frihet till nutid och jag gråter när han skriver till Samori:

Never forget that we were enslaved in this country longer than we have been free.

Han nyanserar framför allt den amerikanska drömmen och menar att den är uppbyggd på de svartas kutade ryggar genom plundring och våld.
 
The Dreamers accept this [polisvåldet och mord av svarta] as the cost of doing business, accept our bodies as currency, because it is their tradition. As slaves we were this country's first windfall, the down payment on its freedom.

Genom hela boken pratar Coates om den svarta kroppen. Ibland är den svarta kroppen något kollektivt. Alla svarta kroppar i USA är en enda svart kropp som tar skada varenda gång övervåld från polisen sker mot en av alla svarta kroppar. Ibland är den svarta kroppen Coates egen svarta kropp, eller Samoris. Coates uppmanar Samori att vara aktsam om sin egen kropp för det är ingen annan som är det. Här hade det varit intressant om Coates också skrivit något om svarta kvinnor. Svarta kvinnor måste inte bara tänka på sin svarta kropp, utan även sin kvinnokropp och är därför dubbelt utsatta. Nu utger sig inte Coates för att ta något kvinnoperspektiv och vi får inte heller låta honom vara en talesperson för en kollektiv svart kropp, men det hade varit bra om han nyanserade resonemanget om svarta kvinnor mer än att i princip säga att de har det värre och sedan gå vidare. För en bra utläggning om det här kan man med fördel läsa Brit Bennets recension i New Yorker.
 
Oavsett detta är Coates bok helt klart den viktigaste boken jag läst i år. Kanske någonsin. Jag har fotat varenda sida på grund av att allt han skriver är så himla viktigt och jag vill citera det i min läsdagbok. Jag uppmanar er alla att läsa den nu.

Between the World and Me
Ta-Nehisi Coates
Spiegel & Grau
2015
176 s.

onsdag 16 september 2015

Jen Campbell på English Bookshop

Foto av Johanna Lundin
Jag har haft Jen Campbell på radarn ända sedan hon publicerade Weird Things Customers Say in Bookshops 2012 eftersom att jag läst utdrag från den och igenkänningsfaktorn är hög för all bokhandelspersonal skulle jag säga. När jag sedan för ett halvår sedan började upptäcka booktubers (vloggare på Youtube som pratar om böcker) och att Jen Campbell har en egen kanal där blev mitt fangirlande ett faktum. Jen booktubar mest om romaner, eller det som på engelska kallas "literary fiction", poesi och faktaböcker och vi har relativt lik boksmak vilket gör att jag i princip skriver upp allt hon tipsar om. Den största delen av Booktube ägnas åt ungdomsböcker, men jag följer inte så många kanaler om ungdomsböcker eftersom jag tyvärr tycker att det är rundgång i YA-sfären på Booktube.

Hur som helst, döm min förvåning när jag är på English Bookshop i SoFo och ser att Jen ska komma dit. Jag lyckas få med mig Johanna på tåget och i torsdags var själva eventet. Jag var en av de första som köpte biljetter och det verkade som att det skulle bli en ganska liten tillställning, men när jag och Johanna med andan i halsen (det var tågförseningar och sega servitörer på en restaurang som sinkade oss en aning) kliver över tröskeln till bokhandeln kommer vi knappt in för det är så fullpackat. Naturligtvis tycker jag att det är otroligt kul att det blir fullsatt, speciellt eftersom Jen inte är så känd i Sverige (ingen av hennes böcker har blivit översatta, till exempel), men jag hade gärna sett att de som köpt biljetter åtminstone fick sittplats eller att de åtminstone varnat för att sittplatserna kunde ta slut.

Samtalet i sig var inte särskilt långt och det verkade som att de räknat med att Jen skulle få många frågor och på så sätt bygga ut samtalet. Intervjuaren (som jag tyvärr glömt namnet på) var inte jätterolig tyvärr, men Jen var desto bättre och hade långa och anekdotrika svar på frågorna som intervjuaren och publiken ställde. Hon berättade om att hon som bokhandlare fått frågan om Anne Frank skrev en uppföljare och jag skrattade igenkännande för jag fick den frågan själv när jag jobbade i bokhandel. Annars handlade samtalet mest om hennes senaste bok, The Bookshop Book, som är en hyllning till bokhandlar och människorna som driver dem och handlar i dem. Jag köpte boken (och Weird Things Customers Say in Bookshops och More Weird Things Customers Say in Bookshops för jag kunde inte bestämma mig och köpte alla böcker helt enkelt) och ser fram emot att läsa den. Förhoppningsvis kanske jag hittar någon ny pärla att besöka i London i oktober.

Efter det korta samtalet blev det boksignering och Jen var snäll nog att signera alla mina böcker och avråda mig från en bok som hon tipsar om jämt och ständigt på sin kanal (The Dumb House av John Burnside) på grund av att jag är lättskrämd. Jag har övervägt att läsa den efter hennes rekommendation, men nu när hon trodde att den inte skulle passa mig känns det som att jag fick ett frikort.

Trots att jag tyckte att själva evenemanget kunde ha varit bättre organiserat (till exempel varnat om bristen på sittplatser och ett lite längre samtal) så är jag otroligt glad att English Bookshop valde att bjuda in Jen och jag ser fram emot nästa evenemang i Stockholms bästa bokhandel.

söndag 13 september 2015

Royal Wedding - Meg Cabot

Mia är tillbaka! Jag slukade varenda bok i The Princess Diaries-serien när jag var tonåring och eftersom Mia i denna bok är 26 år är det som att vi vuxit upp tillsammans och nu har en återträff. Vad har hänt sedan sist med henne, Lilly, Tina, Michael och alla andra?

Med tanke på bokens titel och att det avslöjas redan på baksidetexten är det ingen spoiler att säga att Mia och Michael fortfarande är tillsammans och förlovar sig i början av boken. Sedan handlar egentligen resten av boken om det stundande bröllopet och att Mia upptäcker att hon har en yngre halvsyster (som nu får en egen spinoff-serie för mellanstadieelever). Handlingen känns lite väl tunn för att rättfärdiga en hel roman och jag höll egentligen bara ut därför att jag har svårt att avsluta böcker. Dessutom kändes det som att jag var skyldig mitt tonårsjag att läsa färdigt.

I den ursprungliga serien när vi får följa Mia under tonåren är hon gnällig och neurotisk, vilket Cabot tonat ner i denna bok. Jag tycker att Mia känns trovärdig som vuxen. Hennes personlighet känns igen från de tidigare böckerna, men samtidigt har hon mognat. Det som jag däremot har svårt att greppa är det faktum att hon umgås med exakt alla som hon umgicks med under tonåren. I förbifarten nämns att hon gick på college och hade två rumskamrater som nu bor i Brooklyn, men inget mer om detta. Ska jag tro på att hon fortfarande umgås med alla sina gymnasiekompisar och inte skaffat en enda ny bekantskap värdig att umgås med under de tio åren som gått? Men det kanske bara jag som är en anomali som inte umgås med en enda person jag gick i gymnasiet med...

Nä alltså. Jag är inte särskilt nöjd med den här boken. Jag tyckte Cabot kunde ha lämnat Mia i tonåren. Som vuxen känns hon bara priviligierad och bortskämd.

Royal Wedding
Meg Cabot
William Morrow & Company
2015
448 s.

lördag 5 september 2015

Augusti 2015

Nä, seriöst. Att hålla koll på vilka böcker jag köper eller får (haha, I wish) är inte hållbart. Hej, jag heter Frida och jag köper för mycket böcker. Dessutom kommer jag sedan inte ens ihåg när jag köpte dem och då blir det inte roligt att försöka sammanställa någon slags månadssummering där de ingår. Vi återgår helt enkelt till en vanlig sammanfattning av hur månaden såg ut läsmässigt.

Augusti var en månad med stora förändringar för mig. Månaden började bra med hängmatteläsning av More Happy Than Not av Adam Silvera och The Buried Giant av Kazuo Ishiguro, men sedan jag började mitt nya jobb som lärare har läsningen uteblivit. Att jag samtidigt som denna förändring skedde läste The Buried Giant gjorde inte saken bättre eftersom det är en bok som verkligen kräver sin läsare. Det är ingen bok man bara skummar igenom på några dagar, i alla fall inte om man är jag. Eftersom jag insåg mina begränsningar i läsfokus tänkte jag att en lättsmält chick-lit är på sin plats och därför plockade jag upp Royal Wedding av Meg Cabot. Jag älskade verkligen hennes The Princess Diaries-böcker när jag var tonåring och tänkte därför att det kunde vara kul att läsa den första vuxenromanen om Mia. Dock var den rätt medioker. Jag vet inte om det är jag som vuxit upp och fått en annorlunda boksmak mot mitt tonårsjag eller om det är så att Mia helt enkelt inte passar i vuxenboksform. Det kommer en recension på den så fort jag får tid att skriva ner lite fler tankar.

En bok som jag läste över en dag för att jag blev tvungen för jobbet var Drive By - uppgörelsen av Lynne Ewing som jag högläser just nu i min sjua som jag har i svenska. Personligen tyckte jag inte att den var något att pynta granen med, men mina elever älskar den och det blir väldigt bra diskussioner, så den verkar gå hem hos målgruppen i alla fall. Nästa bok de ska få sätta tänderna i är I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell som jag läser just nu för första gången faktiskt.

I september önskar jag att jag inte sitter och arbetar varje kväll så att jag kan få tillbaka min lästid och ro igen.

lördag 29 augusti 2015

Höstens böcker - den svenska versionen

I förra inlägget skrev jag om vilka engelskspråkiga boksläpp jag ser mest fram emot i höst och nu är det dags för de svenska böckerna. Efter en noga läsning av Höstens böcker från Svensk Bokhandel ser jag fram emot följande böcker:

Augusti
Ut ur världen av Karl Ove Knausgård (Norstedts)
Jag börjar bli mer och mer sugen på att läsa Knausgård och tänker att en roman kanske kan vara trevlig att börja med. Dock är jag osäker på om jag vill läsa denna eftersom jag tycker det är obehagligt att läsa om män som förälskar sig i barn (därför har jag inte kunnat läsa Lolita).
 
En svensk kändis av Alma Kirlic
Jag såg henne i morgonsoffan i Svt och tyckte att boken verkade intressant och tycker om att den verkar blanda nutidshistoria med ungdomsromanens form.

Samtidsdramatik 1 och 2 av Henrik Ibsen (Natur & Kultur)
Jag älskar att läsa dramatik (såklart också att se föreställningar) och Ibsen, näst Shakespeare, är min favoritförfattare.

Astragal av Albertine Sarrazin (Natur & Kultur)
Jag erkänner: det är endast på grund av Patti Smiths seal of approval som jag vill läsa denna.

När hundarna kommer av Jessica Schiefauer (Bonnier Carlsen)
Min bästa boktipsare, som kan min boksmak innan och utan, tipsade mig om Pojkarna när den kom ut. Jag har fortfarande inte läst den, men jag litar tillräckligt på hennes omdöme för att ändå vilja läsa denna. Plus att jag börjat se den dyka upp i Instagramflödet nu och har inte sett ett enda negativt ord.

September
Den sista tillflykten av Imre Kertész (Weyler)
Jag har inte läst något av Kertész, men eftersom jag har en besatthet av att läsa dagböcker vill jag gärna läsa denna.

Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri (Albert Bonniers förlag)
JONAS, ÅH JONAS! Äntligen är du tillbaka i romanform igen! Johanna och jag har lyckats få biljetter till hans författarsamtal på Aspuddens bokhandel den 1 september och jag har redan förvarnat om att jag behöver spännas fast, annars vet man inte vad som händer (men jag hoppas att boken kommer finnas till försäljning där så att man kan få den signerad).

Jag är en tjuv av Jonas Karlsson (Wahlström & Widstrand)
Nu har jag inte läst God jul (skämmes) så detta blir antagligen min första bekantskap med Karlssons längre texter och jag ser mycket fram emot det.

Förlorad morgon av Gabriela Adamesteanu (2244)
Detta verkar vara en flanörroman och sådana gillar jag. Plus att jag vill läsa mer böcker från andra delar av världen än de svensk- och engelsktalande.

Vården i livets slutskede av Sara Granér (Galago)
Äntligen är hon tillbaka med ett nytt album!

Jag vill att mina barn ska tillhöra Sara Hallström (Norstedts)
Jag vill läsa mer nyskriven, svensk poesi och denna tror jag kommer att tilltala mig.

I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist (Natur & Kultur)
Alltså: titeln. Så himla vacker. Jag tror att jag kommer gråta mina ögon ur mig när jag läser den här, men jag tror också att det kan vara värt det.

Oktober
Levanten av Mircea Cartarescu (Albert Bonniers förlag)
Jag har heller inte läst något av Cartarescu innan även om hans Orbitór-trilogi har stått på min läslista länge, men denna verkar också intressant.

November
Kris av Karin Boye (Lindelöws)
Jag älskar Karin Boye och denna har jag inte läst.

Vilken bok (eller vilka böcker) ser ni mest fram emot?

onsdag 26 augusti 2015

Höstens böcker - den engelska versionen

Nu när jag är inne på min andra vecka på mitt nya jobb är det dags att blicka framåt och se vad hösten erbjuder för böcker. I detta inlägg kommer jag att presentera vilka böcker på engelska jag ser mest fram emot och de svenskspråkiga böckerna kommer i ett annat inlägg.

Augusti
Another Day av David Levithan (Knopf)
Det här är uppföljaren till Jag, en som jag tycker är en av Levithans bästa böcker, men istället för att följa A får vi här se A:s resa från Rhiannons perspektiv.

The Shepherd's Crown av Terry Pratchett (Doubleday)
Sir Terrys sista bok. Så obeskrivligt sorgligt. Nu har jag visserligen majoriteten av Discworldböckerna kvar, men jag tycker ändå det är synd att veta att det inte kommer att bli fler böcker. Detta är en av böckerna inom serien som riktar sig till ungdomar och handlar om den unga häxan Tiffany Aching. Dessvärre har jag inte läst någon Discworldbok där hon dyker upp ännu, men jag har hört mycket bra om henne.

The Story of Kullervo av J.R.R. Tolkien (HarperCollins)
Ny Tolkien! Enough said.

September
After You av Jojo Moyes (Michael Joseph)
Jag gillade Livet efter dig när det begav sig (eller ja, när det begav sig i England för den hade ännu inte blivit översatt till svenska då) och ser med blandade känslor fram emot att läsa om Lou igen. På ett sätt gillar jag slutet av Livet efter dig och tycker inte att det behövs mer, men jag kan samtidigt inte låta bli att undra hur Lou har klarat sig.

Oktober
Career of Evil av Robert Galbraith (Sphere)
Den tredje Cormoran Strike-boken påminner mig om att jag har den andra i serien oläst, men jag gillade den första boken tillräckligt mycket för att vara intresserad av serien som helhet.

Carry On av Rainbow Rowell (St Martin's Griffin)
Fangirl byggde delvis på en Harry Potter-inspirerad värld. I denna bok får vi nu följa Simon Snow och hans äventyr. Jag ser fram emot denna med skräckblandad förtjusning då jag inte gillade alla Simon Snow-delar i Fangirl till att börja med.

M Train av Patti Smith (Knopf)
HON ÄR TILLBAKA! Det finns inga ord som kan beskriva hur mycket jag ser fram emot att återigen få läsa Smith.

The Gap of Time av Jeanette Winterson (Hogarth)
2016 börjar Hogarth att släppa moderna romanversioner av Shakespeares pjäser för att fira 400-årsjubileet av hans död. Det verkar dock som att Jeanette Wintersons The Gap of Time, som är baserad på The Winter's Tale, släpps redan i oktober. Tillsammans med Patti Smiths bok är detta mitt mest efterlängtade släpp på hela året. Överhuvudtaget är Hogarth Shakespeare en dröm som blir sann, jag menar, titta bara vilka författare de knytit an till projektet hittills (förutom Winterson): Anne Tyler, Margaret Atwood, Howard Jacobson, Jo Nesbø, Tracy Chevalier och Gillian Flynn (!). Herregud. Jag. Dör.

Vilka engelska boksläpp ser ni mest fram emot?

söndag 23 augusti 2015

The Buried Giant - Kazuo Ishiguro

Det var kanske inte det bästa att få en lässvacka under läsandet av denna roman, men efter tre veckor är den äntligen utläst och jag har blandade känslor om den. Av recensioner att döma verkar det som att jag inte är ensam om det.

I The Buried Giant tar sig Ishiguro an ännu en genre: fantasy. I 500-talets England (såklart inte känt som England eftersom romarna precis hade lämnat och landet) får vi följa det äldre paret Axl och Beatrice när de bestämmer sig för att lämna sin lilla by för att besöka sin sons by. Problemet är att det finns en dimma över landet som gör att folk lätt tappar minnet. I ena sekunden kan byborna leta efter ett litet barn som försvunnit, medan de i nästa helt glömt bort att hon ens existerade. Axl och Beatrice har dock ett vagt minne av att de har en son och vet på ett ungefär var han bor, så de beger sig ut för att söka efter honom. Deras sökande efter honom blir såklart lika mycket till ett sökande av vilka de är. Vem är man egentligen utan sina minnen? Går det att leva tillsammans med någon trots att man inte ens minns det man har gått igenom?

När jag började läsa den här boken visste jag att den fått blandade recensioner. Ishiguro är ju trots allt en stor Litterär Författare med vacker prosa som i och med denna roman använt fantasyteman i sin roman, vilket inte duger för vurmare av den litterära fiktionen medan fantasyläsare inte tycker att det är fantasy nog. Jag håller med båda lägren; det är inte tillräckligt för mig för att vara varken en riktigt bra roman eller en bra fantasybok. Jag hade gärna sett att Ishiguro hade lyckats med sina hybridgenreanspråk, men det är något som faller kort.

Det säger sig självt att när man har karaktärer som förlorat minnet är det väldigt svårt att få till något slags djup, för vilka är vi egentligen utan våra minnen? Jag gillar tanken på att trots detta har Ishiguro velat skriva en roman om just minnet, eller snarare avsaknaden av det, och vilka vi är utan våra minnen. Jag känner med Axl och Beatrice när de får små minnesbilder som de tillsammans försöker pussla ihop och tycker att de stundtals blir komplexa karaktärer, men det räcker inte att det gnistrar till ibland.

Något annat som tilltalade mig med premisserna för romanen är själva tiden och platsen. Jag älskar engelsk språkhistoria och gillar hur Ishiguro blandar det med element från sagan och fantasyn. Det känns så verkligt att Storbritannien, innan det blev Storbritannien, skulle ha haft drakar och magiska väsen. Ungefär på det sättet som det ibland känns så himla verkligt att The Lord of the Rings skulle kunna vara en förhistoria. Dessvärre räcker inte miljön för att hålla uppe den tämligen händelsefattiga romanen. Missförstå mig rätt, jag älskar romaner utan handlingar, men då kräver det ett karaktärsdjup som denna roman inte kan uppnå eftersom huvudkaraktärerna själva inte vet vilka de är.

Det gjorde ont i mig när jag insåg att jag ville ge den här boken två stjärnor på Goodreads, så jag gav den faktiskt tre. Även om jag tycker att själva idén av The Buried Giant är bättre än iscensättandet av den, så är jag helt frälst av Ishiguros språk.

The Buried Giant ges ut med titeln Begravd jätteWahlström & Widstrand i januari 2016.

The Buried Giant
Kazuo Ishiguro
Faber & Faber
2015
352 s.

söndag 16 augusti 2015

Världens längsta bokbord

Under de tre åren som jag har bott i Stockholm har jag arbetat varje söndag som Världens längsta bokbord infaller, så döm min glädje när jag insåg att jag inte är schemalagd en enda helg något mer och således kunde gå på bokbordet i år. Jag som bara hört och sett bilder från evenemanget hade byggt upp orimligt stora förväntningar och för min del infriades de.

Vid min sida hade jag rutinerade Johanna (dagen till ära ny Kulturkolloskribent) som gått på bokbordet i flera år och det tog cirka fyra timmar för oss att ta oss igenom alla borden. Fyra timmar! Jag tror aldrig jag har botaniserat bland böcker så mycket i mitt liv faktiskt.

Min plånbok gråter dessvärre efter dagen, men då är det tur att det är ett helt år till nästa bokbord. Nästa år kanske jag och Johanna står där och kränger böcker, vem vet?



Ovanför ser ni dagens resultat från bokbordet (och då lämnade jag ändå flera intressanta titlar, flera av Jonas Karlsson och en Tove Jansson till exempel):
  • Dikter – Tomas Tranströmer
  • Sonetter – William Shakespeare
  • Min flod flyter mot dig: Sextio dikter av Emily Dickinson i översättning av Anne-Marie Vide – Emily Dickinson
  • Sorgegondolen – Tomas Tranströmer
  • Aniara – Harry Martinson
  • Stockholmsserien av Per Anders Fogelström i en kassett: Mina drömmars stad, Barn av sin stad, Minns du den stad, I en förvandlad stad och Stad i världen.
Som ni ser var jag ute efter klassiker och lyrik och är mycket nöjd med dessa, speciellt Fogelströmserien som jag länge tänkt att samla på, men det finns så många olika utgåvor, så det blev enklast att köpa alla i samma utgåva på en gång.

Var ni på bokbordet i Stockholm idag? Hittade ni något/några fynd?