måndag 31 oktober 2016

Läslov

Idag börjar läslovet. Eller höstlovet.

Eller läslovet. Vad man nu vill kalla novemberlovsveckan.

Hur som helst. Jag har i alla fall alltid ägnat mina novemberlov åt läsning, så det blir ingen skillnad i år för mig, förutom att jag måste jobba måndagen. Då får jag ju ändå sex dagar fyllda av läsning och inget gör mig gladare. Såhär ser min tänkta läsning ut:


Just nu håller jag på med Hot Milk av Deborah Levy och den ska lämnas in senast i morgon, så jag håller tummarna för att jag hinner läsa ut den, för gör jag inte det måste jag ställa om mig i kön på den. Om jag läser ut den betyder också den extra motivationen av att slippa en böter att jag har nästan hela veckan till att läsa nya böcker. Dessa blir då Allt som blir kvar av Sandra Beijer, som också måste lämnas tillbaka till biblioteket snart (inget ökar lästakten som återlämningsdatumet på biblioteket) och sedan vill jag verkligen läsa The Tidal Zone av Sarah Moss som jag köpte i London i augusti. Den har fått hamna i skymundan till förmån för alla reservationer på biblioteket som har trillat in på sistone, men nu vill jag verkligen hinna läsa den. Biblioteket i all ära, men ibland stör det mig att alla mina reservationer trillar in samtidigt så att de böcker jag köpt själv får samla damm i flera månader (ja, detta är ett lyxproblem som jag endast kan skylla på mig själv).

Vad är era planer för novemberlovet? Är ni lediga och vilka böcker läser ni då i sådana fall?

onsdag 26 oktober 2016

Stanna - Flora Wiström

Till och från läser jag Flora Wiströms blogg, inte regelbundet eller så, men då och då när jag behöver ett tidsfördriv. Jag tycker för det mesta om hennes blogg och tycker att hon har sunda värderingar och intressanta tankar, så därför tänkte jag att jag ändå var lite intresserad av att läsa hennes debutroman Stanna när den väl släpptes.

Stanna handlar om Ester som ägnar dagarna åt att jobba i antikvariat och drömma sig bort till London, men en dag kliver en blond kille i antikvariatet och hon blir helt förstummad. När han har gått inser hon att hon borde ha gett honom sitt nummer på kvittot till Frida Kahlo-boken han köpte. Trots detta första misslyckade möte, så korsas deras vägar igen och Eli och Ester inleder ett förhållande som kantas av både toppar och dalar.

Nu handlar inte den här boken endast om Esters och Elis relation. Den handlar också om Esters relation till sin familj och till Elis familj, främst hans mamma, men allra mest handlar den också om relationen till Hanin. Hennes medsyster och bästa vän. Jag gillar relationen mellan Ester och Hanin; den är sådär galet frigjord som många relationer kan vara i början av tjugoårsåldern (kanske mest i populärkulturen, men ändå) och jag känner en längtan till mina egna inledande år på mitt andra decennium i livet. Dock kan jag tycka att Hanin är lite väl schablonartad - det är hon som är crazy utan spärrar och drar ut Ester på äventyr och tänjer hennes gränser. Sådana bästa kompisar finns överallt i litteraturen; det är nästan aldrig några huvudpersoner i ungdomslitteraturen som är så, men de har nästan alltid en bästis som man älskar just för att de är så gränslösa ibland (jag läste i en intervju någonstans att Sarah Dessen baserade huvudpersonen Remy i This Lullaby, Blunda och hoppa på svenska, på alla dessa "bästa vänner" som fyller litteraturen). Vid ett tillfälle säger Hanin dock ifrån och visar lite mer karaktärsdjup när hon skäller ut Ester för att vara för självcentrerad och inte ens fråga hur Hanin har det eller vad som händer i hennes liv. Då tycker jag att hon blir lite mindre schablonartad och lite mer fulländad karaktär, för det är ju ändå som Ester behandlat henne (som comic relief och ett stöd som man alltid kan räkna med) som ungdomslitteraturen alltid behandlar de knasiga bästa vännerna.

Även huvudpersonen Ester tycker jag är platt. Jag engagerar mig inte i hennes historia hur mycket jag än vill, och hur mycket Wiström målar upp än det ena sorgliga scenariot efter det andra. I början tycker jag att jag förstår hennes motivation till hur hon handlar, men mot slutet spårar det. Ja, jag tycker att det nyanseras bra när Wiström inte faller för den vanliga dramaturgiska kurvan i ungdomsromaner, utan vågar ta in motiv som t.ex. otrohet och att låta sin karaktär ta operfekta och dåliga beslut, vilket bidrar till ett karaktärsdjup. Men jag tycker ändå inte alltid att hon är en genomgående karaktär och slutet tycker jag inte alls hänger ihop. Visst att det finns hintar om vad som kommer att ske, men det är lite för löst sammanhängande med resten av historien för att fungera för mig.

Språket var inte heller min kopp te, om man säger så. Många passager var fina, men alltför mycket av bildspråket tyckte jag var löst sammankopplat med tematiken av boken och många liknelser tyckte jag var konstiga som gav ett bildspråk som inte alls stämde överens med den sinnesstämning eller tema som Wiström försökte skapa. Därmed inte sagt att allt inte föll mig i smaken - det fanns också fina liknelser och gestaltningar som gjorde att jag trots allt höll ut med läsningen till slutet.

Den enda behållningen från boken för mig var egentligen det faktum att jag gillar hur Wiström behandlar det sorgearbete som Ester går igenom och hur det kan te sig. Allt var inte guld och gröna skogar, och Wiström faller inte i fällan med att göra en perfekt historia med ett lyckligt slut med en karaktär som är ofelbar. Jag tycker det är viktigt att sådana skildringar finns i ungdomslitteraturen också, så vi inte fastnar i de amerikanska ungdomsböckernas perfekta slut.

Stanna
Flora Wiström
Bonnier Carlsen
2016
375 s.

söndag 23 oktober 2016

The Sunlight Pilgrims - Jenni Fagan

Så fort jag hörde talas om The Sunlight Pilgrims av Jenni Fagan så fick jag Station Eleven-vibbar. Jag vet, det är inte bra att jämföra en bok med en annan, speciellt inte när man jämför med en så bra bok som Station Eleven för det blir orättvist mot det andra verket som ju är ett helt eget verk i sig. Nåväl, jag har aldrig påstått att jag är logisk, så därför började jag läsa The Sunlight Pilgrims i förhoppning om att det skulle vara en ny Station Eleven.

Året är 2020. Det är november och redan -6 grader i London och Dylan McRae har fått reda på att biografen som han bor i och som han har vuxit upp i måste stängas. Hans mamma och mormor, de som var hans familj, har dött kort efter varandra innan bokens början och Dylan blir nu också ifråntagen familjeprojektet. På en post it-lapp i en antik sylåda som tillhörde hans mamma står detaljerna för en husvagn i Clachan Fells i Skottland och att den redan är betalad och klar. Dylan bestämmer sig för att bege sig till Clachan Fells; det finns ändå inget kvar för honom i London och det verkar som att en ny istid har börjat. Themsen har frusit och till och med i södra Europa är det vinter. De flesta i Storbritannien flyr landet eller dör av kyla, men Dylan är en av få som söker sig ännu längre norrut.

I Clachan Fells bor elvaåriga Stella och hennes mamma Constance i husvagnen bredvid Dylans. Constance livnär sig på att hitta gamla möbler och restaurera dem i en shabby chic-stil som hon sedan säljer dyrt till de som har råd. Både Constance och Stella tyr sig till Dylan när han kommer dit och vi får följa dem under den kallaste vintern i mannaminne.

Tyvärr är inte detta en ny Station Eleven och jag borde inte ha varit så orättvis att jag gjorde den kopplingen, men nu var det med de tankarna som jag gick in i läsningen. De enda beröringspunkterna som finns är faktiskt att båda är välskrivna dystopiska framtidsromaner. Dock tycker jag inte om Fagans språk särskilt mycket. Ibland känns det som att hon tar ut svängarna för mycket i sitt behov att vara Litterär och det funkar inte för mig.

Däremot gillar jag alla karaktärerna vi får möta, speciellt Stella är en frisk fläkt; hon är kavat och vågar ta för sig. Hon föddes som kille, men lever nu som tjej och trakasseras för det av traktens ungdomar, men hon bryr sig inte nämnvärt eftersom hon är trygg i vem hon är och i sin egen kropp. Jag gillar hur Stella och hennes könskorrigering bara är en storyline av alla som utforskas. Ibland känns det som att marginaliserade karaktärer läggs till i periferin av romaner för att de ska vara någon slags garant för att man som författare är Inkluderande, men Stella känns fullkomligt naturlig i sin egen rätt och det känns aldrig som att hon skrevs in bara för att hon är transsexuell.

Jag kan dock inte påstå att jag tycker om alla storylines, utan själva upplösningen tycker jag känns för intrikat och onödigt krånglig. Utan att avslöja för mycket, så blev jag vid ett tillfälle tvungen att pausa läsningen för att måla upp ett diagram över hur allt hänger ihop och jag tycker att detta störde läsningen (i fantasy eller historiska romaner kan jag t. ex. tycka att sådant är kul). Dessutom finns det en del inslag av magisk realism och jag insåg när jag läste denna roman att jag tydligen inte är ett stort fan av magisk realism längre.

Det verkar ännu inte finnas några planer på att ge ut boken på svenska.

The Sunlight Pilgrims
Jenni Fagan
William Heinemann
2016
320 s.

tisdag 18 oktober 2016

Sorgen bär fjäderdräkt - Max Porter

Idag släpps äntligen den svenska översättningen av Max Porters Grief is the Thing with Feathers som jag läste i somras. På svenska heter boken Sorgen bär fjäderdräkt och ges ut på Etta förlag. Min recension av boken kan du läsa här.

Glöm inte att han den sjunde december kommer till Kulturhuset för ett samtal med Anneli Dufva. Jag har redan sett honom i ett samtal med Lasse Winkler på English Bookshop för snart ett år sedan och det var ett riktigt bra samtal, så jag rekommenderar verkligen att se honom på Kulturhuset, om du kan.

torsdag 13 oktober 2016

Harry Potter och Det fördömda barnet - J.K. Rowling, John Tiffany & Jack Thorne

Idag släpps Harry Potter och Det fördömda barnet, den svenska översättningen av Harry Potter and the Cursed Child. Jag såg föreställningen i augusti och läste manuset efteråt, vilket jag tyckte var helt perfekt, men jag förstår att alla inte har/hade den möjligheten.

I tisdags öppnade Rabén & Sjögren en popupbutik på Stockholms centralstation för den det svenska boksläppet. I butiken säljs alla Harry Potter-böcker på svenska och från och med idag säljs också Harry Potter och Det fördömda barnet. På lördag klockan 12.00 kommer man att kunna träffa översättarna Lena Fries-Gedin och Jessika Gedin i butiken där de samtalar med förläggaren Cecilia Knutsson, missa inte det!

Min recension av pjäsen och boken kan du läsa här.

onsdag 5 oktober 2016

September 2016

Vad jag läste i september, eller fortsättningen av den Stora Lässvackan. I september läste jag

Outline av Rachel Cusk
The Power of Now av Eckhart Tolle

Jag kan inte påstå att någon av dem var speciellt bidragande till att trigga igång min läslust igen. Som jag skrev förra månaden, så tyckte jag ändå att Outline var värd sin läsning i slutet och jag är faktiskt nyfiken på uppföljaren Transit, men jag tror att jag måste vänta till min läslust är tillbaka och har varit det ett tag innan jag vågar mig på den.

Nu kanske ni undrar, varför har jag läst Eckhart Tolle? Har jag gått och blivit spirituell? Har jag börjat följa Oprahs rekommendationer slaviskt?

Nej, jag har börjat gå till en terapeut och ett av mina problem är att jag verkligen inte lever i nuet, så hon tyckte jag skulle läsa The Power of Now. I och med den här läsningen kändes det verkligen som att jag blev två olika Frida. Den som tycker att boken är fullkomligt töntig och gör narr av den med sin sambo och den som tycker att det finns poänger. Min terapeut säger att hon är eklektisk, att hon plockar information och kunskap från lite här och var och bildar sin egen uppfattning och så vill jag ändå ställa mig till läsningen av den här boken. Ibland är den fullkomligt töntig och out there, men det finns vissa poänger som jag behöver ta till mig. Som att jag bara skadar mig själv om jag inte uppskattar nuet utan alltid lever i framtiden. Det behöver jag höra. Och läsa. Och höra flera gånger om, för jag har tydligen inte fattat det ännu. Trots att jag inte riktigt tycker om framtoningen av Tolles budskap eller hans ton till läsaren, så måste jag erkänna att det fanns poänger i boken jag behövde läsa och därför måste jag ändå tycka att den var en bra läsning för mig just nu. Men den bidrog verkligen inte till att ge mig läslust eller den eskapism jag tror att jag behöver just nu.

Hade det inte varit så att bibliotekets exemplar av Bluets av Maggie Nelson var trasigt så hade jag nog läst ut den boken den här månaden också, men som det är nu beställde jag ett eget exemplar för att läsa klart och den blev inte utläst förrän i oktober. Jag ska försöka skriva en recension om den, men jag tycker det är otroligt svårt att recensera poesi och essäer. Speciellt om de är en hybrid av båda, som ju Bluets är.

I oktober vill jag verkligen få igång min läslust igen, så hur mycket jag än vill läsa mer poesi så kommer inte det att ske denna månaden. Nu måste jag hitta böcker som fokuserar mer på handling än språk så att jag kan få min dos eskapism och få tillbaka min läslust. Just nu läser jag The Sunlight Pilgrim av Jenni Fagan och jag tror att den börjar hjälpa mig att läka.

Fingers crossed.

Vad läser du just nu?