söndag 26 februari 2017

Bokrea 2017

Som jag skrev tidigare, så valde jag i år att beställa de allra flesta av mina reaböcker från internetbokhandlarna i år. Sedan ville jag komplettera med några böcker från Akademibokhandeln, men i slutändan blev det ändå bara en av böckerna därifrån. Väl där kände jag inte något intresse för Montaignes essäer eller boken med Tranströmers alster. Kanske ändrar jag mig och köper dem ändå, speciellt om de kommer på rean på rean sedan.

Det här blev årets skörd från bokrean i alla fall:

Krigsdagböcker 1939-1945 av Astrid Lindgren
Uppgång och fall av Liv Strömquist
De sista vittnena av Svetlana Aleksijevitj
Zinkpojkar av Svetlana Aleksijevitj
Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj
Tiden Second Hand av Svetlana Aleksijevitj
Crème Fraîche av Suzanne Brøgger
Alla borde vara feminister av Chimamanda Ngozi Adichie
De polyglotta älskarna av Lina Wolff
Ut ur världen av Karl Ove Knausgård

Vad fick ni med er hem från rean? Hittade ni några fynd?

onsdag 22 februari 2017

Om hösten - Karl Ove Knausgård

Knausgård har länge varit på min att läsa-lista och en författare jag länge antagit och gissat att jag kommer att gilla, men jag har aldrig kommit till skott att läsa honom förrän nu, trots att jag kompletterade hela Min Kamp-serien på bokrean förra året. Nu med hans nya årstidsencyklopedi kändes det äntligen dags att läsa honom. Jag önskade mig Om hösten och Om vintern i julklapp och födelsedagspresent förra året och fick båda av min mormor och morfar.

Om hösten är en bok till ett ofött barn. Knausgård inleder varje månad med ett brev till det ofödda barnet och sedan följer kapitel med funderingar över allt mellan himmel och jord. Författaren har en fru som heter Linda och jag tror även att de äldre syskonen till det ofödda barnet har samma namn som Knausgårds barn, men jag undrar verkligen om vi rätt och slätt kan anta att detta handlar om Knausgård själv? Jag är faktiskt inte tillräckligt insatt i hans privatliv för att veta det och jag vill inte veta heller. Jag antar hellre att detta är autofiktion där alla personer har samma namn som de i Knausgårds familj. På baksidan av boken står det till exempel bara "Om hösten är första delen av fyra i en personlig och slumpmässig encyklopedi, skriven av en far till sitt ofödda barn". Ingenstans står det att detta är en memoar; det står endast att den är "personlig" och att den är skriven av "en far". Jag tycker mycket om böcker där författaren använder sitt eget namn och namn på de runt omkring författaren, men man kan inte anta att allt är självupplevt eller sant. Detta påminner mig om Montecore av Jonas Hassen Khemiri, där huvudpersonen också är en författare som heter Khemiri och alla andra namn är samma som de i Khemiris närhet, men det är ändå inte en memoar. Funderingar kring hur mycket av författaren som finns i verk, speciellt när de också med flit använder autentiska namn, intresserar mig mycket. Skärningspunkten mellan fakta och fiktion.

Tematiken i Om hösten är tiden och dess bestående och förgänglighet. Hela årstidsencyklopedin handlar om tid såsom vi uppfattar den: i årstider. Att vi delar in vår tid i årstider har vi gjort sedan urminnes tider; världen har alltid upplevt sommar, vår, höst och vinter på ett eller annat sätt. Det som är intressant är hur vi själva sedan valt att dela in vår tidsuppfattning i till exempel månader, som vi ju inte markerar på något annat sätt än genom kalendrar (obs, detta är en lekmans uppfattning, det kanske finns meterologiska mått av månader). Många av kapitlena i boken handlar just om det som vi människor har gjort i urminnes tider; det som består trots att tiden runt oss förändras. Om bakning och att knåda deg skriver Knausgård följande:

Handfastheten, och åldern: detta har människor gjort i tusentals år. Egentligen är den främmande för mig, hela den där verkligheten, men jag har alltid tyckt om den när jag har haft kontakt med den. Känslan av att vara i världen, och vara en del av den.

Det känns som att författaren vill berätta för sitt ofödda barn, dottern som väntar på att komma, om vår tids oförgänglighet. Att vissa saker har funnits sedan urminnes tider, t.ex. träd, men även handlingar har varit med länge. Handlingar som att baka, skriva, reflektera.

En encyklopedi samlar som bekant information. Information för oss att slå upp vid behov för att vi behöver lära oss något. I och med internets intåg har encyklopedier flyttats ut på nätet där de också kan hållas uppdaterade när ny information tillkommer och vi behöver inte lägga pengar på att köpa böcker som ganska snart kan anses vara gamla. Det finns något vackert i tanken att Knausgård återvänder till tryckta, nedskrivna encyklopedier för att ge sitt ofödda barn information om världen. Om världen så som han ser den, för han skriver också att "världen ändrar sig inte, bara våra föreställningar om den" och så är det ju. Världen är oföränderlig och även encyklopedier är ett utsnitt, en tolkning av den, för vid ett urval är det alltid någon information som väljs bort. Efter att ha läst Om hösten har jag verkligen blivit intresserad av Knausgårds föreställning om vår värld. Det känns som att jag skulle kunna läsa exakt vad som helst som han har skrivit och finna det intressant.

Om hösten (Om høsten)
Karl Ove Knausgård (övers. Staffan Söderblom)
Norstedts
2016
235 s.

söndag 19 februari 2017

Bokreabeställning 2017


Nästa vecka är bekant bokrea och när internetbokhandlarna lade upp sitt sortiment, så var jag rätt snabb på beställaknappen. Ovanför ser ni mina beställningar, vilka mest består av en komplettering av min Aleksijevitjsamling och andra böcker jag är intresserad att läsa och som jag har velat läsa ett tag.

Från Akademibokhandelns katalog har jag dessutom spanat in dessa böcker som jag hoppas kunna köpa i butik denna vecka:





Vad har ni tänkt att köpa på årets bokrea?

onsdag 8 februari 2017

Morgon i Jenin - Susan Abulhawa

Morgon i Jenin är en sådan bok som jag såg överallt ett tag. Jag jobbade på Pocket Shop när den släpptes i pocket och ibland kändes det som att det var den enda boken jag sålde under ett helt arbetspass. Sedan kom kunderna tillbaka och ville ha böcker i samma stil att läsa vidare i. Den lockade aldrig mig särskilt, även om jag gärna vill läsa romaner som utspelar sig i Israel och Palestina, men nu blev jag tvungen att läsa den till min bokcirkel.

Morgon i Jenin börjar i nutid med Amal som rest till Palestina med sin dotter. Därifrån får vi resa tillbaka i tiden till hennes gammelfarmor och farfar och sedan får vi följa hela hennes familjs historia fram tills nutid. Det är dock inte bara hennes familjs historia, utan det är också historien om den såriga Israel-Palestina-konflikten.

Jag anade att den här boken inte skulle falla mig i smaken, men jag försökte ändå läsa den med ett öppet sinne och gjorde understrykningar och anteckningar som jag ville ha med mig till bokcirkeln. Trots detta föll inte hantverket mig alls i smaken. Språket var för klychigt och utbroderat, ibland kändes det som Paulo Coelhos språk och det klarar jag bara inte av, men det största problemet jag hade var med själva uppbyggnaden av boken. Ibland skriver Abulhawa i första person och ibland i tredje person, men bytet är inte motiverat av historien på något sätt. I första person är det oftast Amal läsaren får följa, men ibland hennes bröder eller föräldrar. När sedan Abulhawa byter till tredje person är det fortfarande ett perspektiv som följer Amal och hennes begränsade uppfattning, men ibland är berättaren allvetande (t.ex. när konflikten skildras). Jag förstår att tanken är att i första person ska vi få ta del av personen vi läser om. Vi ska få komma närmare, in på skinnet, få höra tankar och känna känslor. Men samma tankar och känslor skildras även i tredje person, så jag förstår inte alls motivet till bytet. Detsamma gäller hoppen i kronologin. Det är tydligt att Abulhawa är en palestinsk författare med en palestinsk agenda och hon hoppar i kronologin, vilket gör att man som läsare ibland blir manipulerad av detta och inte får den objektivitet som man kanske eftersöker. Det som är sympatiskt och som Abulhawa gör bra är dock att de israeliska personerna hon har med skildras mänskligt; hon låter sig inte falla ner till att skildra schablonkaraktärer trots att hon skulle kunna göra det.

Däremot gillar jag att Abulhawa är palestinsk och berättar en palestinsk historia. Jag tycker att det saknas palestinska berättelser i vår litteratur och jag välkomnar gärna fler. Jag är helt klart inte tillräckligt insatt i konflikten och tidigare har jag mest hört de israeliska perspektiven och Morgon i Jenin gav mig verkligen en bredare bakgrund till konflikten, även om själva historien till mångt och mycket också är fiktiv (dock har hon en lista på referenslitteratur längst bak om man vill bredda sin läsning). Det var också denna tematik vi diskuterade mest i bokcirkeln. Det är väldigt tacksamt att diskutera sådana stora ämnen som krig och fred, kärlek och hat, vilket gör Morgon i Jenin till en tacksam bok att diskutera tillsammans med andra.

Morgon i Jenin (Mornings in Jenin)
Susan Abulhawa (övers. Niclas Nilsson)
Norstedts
2011 (ursprungligen på svenska 2010)
383 s.

söndag 5 februari 2017

Januari 2017

I år hoppas jag att jag ska kunna läsa 50 böcker. Jag brukar stadigt ligga mellan 40-45 böcker per år, men 50 skulle kännas som ett magiskt nummer att uppnå. Jag tänker att om jag mot slutet av året inte har uppnått 50 kanske jag kan läsa lite tunnare böcker och seriealbum för att dryga ut.

Hur såg januari ut då? Mitt läsflyt har börjat komma tillbaka, men som vanligt lyckas jag alltid läsa ut böcker över månadsgränserna, så mina månadssummeringar känns alltid lite fattiga. I januari läste jag i alla fall ut följande böcker:

The Vegetarian av Han Kang
Morgon i Jenin av Susan Abulhawa
Spår av teorier i praktiken: några skolexempel av Silwa Claesson

The Vegetarian påbörjade jag i slutet av förra året, men den lästes inte ut förrän i januaris inledande dagar och vilken läsning det var! Hade jag inte läst ut den i januari i år hade den lätt varit en av mina favoritböcker 2016, men nu är den redan det för 2017. Det känns bra att börja året så starkt. Jag fick såklart mersmak av Han Kang och fick Levande och döda av Natur och Kultur som snällt gav den till mig, men jag har den också på engelska eftersom att jag klickade hem den snabbare än du kan säga "favoritförfattare". I januari såg jag dessutom Han Kang på Internationell författarscen där hon intervjuades av Yukiko Duke och det var ett magiskt samtal. Hon tänkte alltid på vad hon skulle säga innan hon svarade och det märktes hur mycket omsorg hon lägger vid sina ordval, speciellt när hon pratar på ett annat språk.

I januari läste jag också ut Morgon i Jenin av Susan Abulhawa inför första mötet med bokcirkeln som min kompis Karin dragit igång. Man kan väl säga att jag inte gillade den jättemycket, förutom tematiken, men den var en förträfflig bokcirkelbok för det fanns väldigt mycket att behandla. Till nästa gång ska vi läsa En av oss sover av Josefine Klougart som jag precis påbörjat, och tur är väl det för man ska inte luras av att den kommer gå snabbt att läsa bara för att den är relativt tunn. Jag har harvat med den i tre dagar nu och bara kommit 30 sidor.

Slutligen hann jag läsa ut Spår av teorier i praktiken av Silwa Claesson, en bok som jag läser eftersom jag går en handledarkurs via Stockholms universitet eftersom mitt jobb vill att jag ska bli handledare för nya lärare. Boken i sig var intressant; jag tycker alltid om att höra om andras klassrumspraktiker och tankar kring undervisning, men det kändes som att den hade lite för många år på nacken i vissa avseenden.

Just nu håller jag som sagt på att läsa En av oss sover samt även Etik i professionellt lärarskap av Sara Irisdotter Aldenmyr, Ann Paulún & Kristin Grønlien Zetterqvist för min handledarkurs. Dessutom började jag läsa i The Underground Railroad av Colson Whitehead, vars hajp jag inte kan ignorera längre, men den ska lämnas tillbaka på biblioteket i veckan och då blev jag för stressad, så jag ska köpa den istället eftersom jag inte orkar ställa om mig i kön.

Vad läser ni? Har ni några läsmål för året?