torsdag 26 februari 2015

The First Bad Man - Miranda July

Jag hade höga förväntningar på The First Bad Man. Den är ingenting av vad jag förväntade mig. Det betyder inte att det är dåligt. Men jag är inte säker på att det är bra heller. Vi har haft en riktig berg-och-dalbane-färd, boken och jag.

The First Bad Man handlar om fyrtioåriga Cheryl som är hopplöst kär i den äldre mannen Phillip som sitter i styrelsen för hennes arbetsplats. Nu är jag klyschig eftersom jag aldrig satt min fot på västkusten i USA, men alla karaktärerna, inklusive Cheryl, känns sådär frigjorda, spirituella och en aning hippieaktiga precis som man får för sig att Los Angeles är om man är som jag och den enda skildringen av staden man får är genom underhållningsmedia. Nåväl, Cheryl lever i sin lilla bubbla med jobb och ständiga tankar på Phillip när världen plötsligt vänds upp och ned när hon förväntas ha chefernas dotter, den tjugoåriga Clee, som inneboende.

Det är svårt att skriva om en bok som jag har så blandade känslor om. I början älskade jag den och det kändes skönt att äntligen få stiga in i Julys värld. Språket är underbart och fyndigt och jag skrev upp säkert tusen roliga formuleringar eller vackra citat*. Men sedan vände det. Jag kände ett litet obehag när det började bli våldsamt. Och sedan pornografiskt. Och sedan våldspornografiskt. Jag är inget fan av varken våld eller våldspornografiska skildringar och funderade på om jag borde lägga ner boken då jag inte kände mig bekväm, men eftersom jag är den svaga själ som jag är när det kommer till att göra slut med en bok så fortsatte jag. Om jag i mitten av boken kände mig oengagerad och till och med lite rädd, kände jag mot slutet snarare att alla karaktärerna växte och jag blev engagerad i deras öde, vilket gör att jag nu känner mig kluven till vad jag egentligen tycker om boken som helhet eftersom slutet var starkare än början.

July har tidigare skrivit novellsamlingen No One Belongs Here More Than You (2005) som jag tyvärr inte har läst, men jag tror att hon är bättre i det kortare formatet. Hon skriver skruvat och jag gillar det, men när hon får så mycket plats som hon får i en roman blir det extra skruvat och jag vet inte vad jag tycker om det. Dock kommer jag att läsa även nästa roman av henne, om hon någonsin skriver någon, för jag gillar hennes sätt att skriva och det faktum att hennes fantasi verkar gränslös.

I mars släpps boken på Brombergs.

The First Bad Man
Miranda July
Scribner
2015
288 s.

*Morning had gotten lost on the way home. We would lie this way forever, always saying goodbye, never parting.

onsdag 25 februari 2015

Bokrea 2015

Bokrean och jag har ett stormigt on-off-förhållande. När jag var liten var det den bästa dagen på hela året och jag väntade ivrigt på att pappa skulle komma hem från midnattsöppningen med Muminböcker som han kunde läsa högt för mig (med olika röster också, ni vet). När jag blev äldre hade rean massor med Penguin Classics och jag köpte ett helt lager som jag fortfarande har kvar. Sedan har flera år följt när jag inte brytt mig nämnvärt och inte tyckt att det funnits några intressanta titlar heller. Internetbokhandlarnas rea har jag aldrig hunnit med, för när jag hade lusläst alla titlar och valt ut några så var det alltid någon annan som hunnit före.

Men nu! Nu tycker jag att det är riktigt bra titlar i årets rea. Jag har i och för sig inte kollat på internetbokhandlarnas rea på grund av att jag aldrig får de jag vill ha, men också för att jag nuförtiden arbetar i en bokhandel som har bokrea (arbetade dessförinnan tre år i en bokhandel som inte firar rea) och vill stödja min butik såklart. I flera dagar har jag arbetat med att bygga upp rean och suktat efter titlar och idag, på min lediga dag, åkte jag ändå till min butik för att köpa alla titlar jag ville ha. Dessa blev det till slut (även om jag fortfarande funderar på om jag vill ha en Modiano också):


Som ni ser är det (nästan) bara svenskt och inbundet, vilket är spännande eftersom jag till övervägande del läser på engelska. Många titlar har jag dock läst innan, men som jag inte äger, till exempel Egenmäktigt förfarande (jag gav bort mitt pocketexemplar till mormor), Doktor Glas och Lille prinsen. Men de andra är nya, olästa och väntar på mig!

På tal om fynd så har jag förutom bokreafynd även hittat några guldkorn på mina loppisrundor. Först hittade jag ett inbundet exemplar av The Disreputable History of Frankie Landau-Banks av E. Lockhart som jag velat läsa ett tag. Nu i helgen hittade jag dessutom ett oläst exemplar av Chronicles Volume One av Bob Dylan. Den var ju i ropet för några år sedan och jag är väl sist på bollen som vanligt, men jag har hört att han ska ha ett poetiskt språk. Jag är dock inget fan av Dylan eller musikbiografier men Just Kids av Patti Smith är en av mina absoluta favoritböcker, så jag fortsätter försiktigt in på musikbiografispåret med denna.


Har ni hittat något på bokrean i år?

tisdag 17 februari 2015

All the Bright Places - Jennifer Niven

Goodreads beskriver All the Bright Places som en blandning mellan The Fault in Our Stars och Eleanor and Park, vilket fick mig att bli lite skeptiskt inställd då det är två böcker som jag tycker mycket om. Visst finns det likheter i och med att alla böckerna tar upp ämnen som rör döden, misshandel och mobbning men jag tycker också att det är farligt att sätta sådana etiketter på böcker för den här boken är sin egen.

Boken handlar om sjuttonåringarna Violet och Finch som möts när de båda står på kanten till skolans klocktorn. Det är en allvarsam inledning som sätter tonen för boken, trots att de båda tar sig ner från kanten rent fysiskt är de fortfarande kvar där psykiskt när de försöker komma underfund med att leva vidare efter ett syskons död (Violet) och att överhuvudtaget hitta viljan att överleva (Finch). Det är väldigt allvarliga teman Niven behandlar, men jag tycker att hon klarar balansen mellan livet, döden och humor utan att bli melodramatisk väldigt bra och det blir aldrig för lättsamt, så som jag ibland tycker att ungdomsböcker som behandlar dessa teman kan bli.

Styrkan i boken tycker jag är Nivens beskrivning av hur det är att vara deprimerad och självmordsbenägen. Det märks att hon har erfarenhet av depression och hur den manifesterar sig och det känns aldrig falskt eller påhittat. Utan att bli alltför privat i en recension (även om jag tycker att de bästa recensionerna är de som också utelämnar en del av recensenten) så har jag erfarenhet av att leva med nära och kära som hanterar problematik vad gäller depression och ångest och jag känner speciellt igen mig i Violets handfallenhet när hon försöker navigera möjliga vägar för att hjälpa Finch. Finchs största rädsla är att få en etikett (hans skolkurator försöker varsamt gå in på bipolaritet) eftersom man inte blir en mänsklig person längre utan en sjukdom.

Labels like "bipolar" say This is why you are the way you are. This is who you are. They explain people away as illnesses.

Faktum är att psykiska sjukdomar är stigmatiserade i dagens samhälle och det är inget vi talar om öppenhjärtat eller lättsamt. Emmy Rasper skrev en mycket bra krönika innan jul där hon menar att vi måste börja prata mer om hur det är att ha psykiska sjukdomar och framför allt hur vi som samhälle talar om dem. Att det är en sjukdom som de andra, bara att den inte syns. Finch tänker väldigt mycket på det faktum att han inte vill ha en diagnos därför att ingen förstår psykiska sjukdomar just för att de inte syns.

The fact is, I was sick, but not in an easily explained flu kind of way. It's my experience that people are a lot more sympathetic if they can see you hurting, and for the millionth time in my life I wish for measles or smallpox or some other recognizable disease just to make it simple for me and also for them.

Psykisk ohälsa och självmordstankar hos ungdomar får inte bli elefanten i rummet. Detta är något vi måste tala öppet om, därför är det så skönt att ungdomsböcker som Nivens behandlar dessa ämnen och gör det med den varsamhet och det allvar som krävs.

Trots bokens tunga teman är det också en kärlekshistoria som är vacker i allvaret och till och med humoristisk i sina delar. Det är en välavvägd balans mellan de tunga passagerna om döden och de som handlar om att leva livet i nuet. Jag hoppas verkligen att något svenskt förlag kommer att ge ut boken för den behövs.

All the Bright Places
Jennifer Niven
Penguin
2015
400 s.

söndag 15 februari 2015

Mina bästa läsupplevelser 2014

Jag har äntligen (okej, för några veckor sedan när jag postade den här bilden på Instagram) lyckats tyda min kråkskrift i läsdagboken och jämfört med min statistik på Goodreads för att kunna avgöra vilka 10 läsupplevelser som var mina bästa under 2014. Det var tufft, men without further ado, såhär blev det (presenterad i kronologisk ordning):


The Waste Land av T. S. Eliot: Jag läste denna under min kurs i nyare litteratur (från 1850 till nutid) som ingår när man ska bli svensklärare och bilderna som Eliot målar upp har stannat med mig ända sedan läsningen. Den är kort, men varje gång jag läste den var det som att jag upptäckte ett nytt lager av historien. Det är en bok som aldrig tar slut.

Stoner av John Williams: Jag hoppade på hypen och läste denna i början av året och jag ångrar verkligen inte det beslutet. Passagerna om när Stoner upptäcker litteraturen och universitetet har stor igenkänningsfaktor för mig. Jag gillade också det faktum att han var lite av en nobody. Han var en vanlig man som levde ett vanligt liv och sedan dog han en vanlig död.

Eleanor and Park av Rainbow Rowell: Det här var min första resa in i Rowell-land och jag kommer verkligen resa tillbaka under året hoppas jag. Jag läste den under en resa till New York med min sambo i somras och jag var inte särskilt social under de dagar som jag läste boken eftersom jag Inte. Kunde. Sluta. Läsa. Jag älskade relationen mellan Eleanor och Park och hur Eleanor inte var den typiska girl next door-tjejen som ofta porträtteras, utan det beskrevs vid något tillfälle att hon är svår att tycka om. Det är så himla befriande att läsa porträtt av tjejer som inte är duktiga hela tiden.

The Ocean at the End of the Lane av Neil Gaiman: Även detta var en första bok i ett författarskap för mig (förutom Good Omens som han skrev tillsammans med Terry Pratchett) och jag älskade den. Det är den perfekta sagan för vuxna. Jag gillade den något kusliga stämningen och att jag inte hade en aning om hur det skulle sluta.

The Brief Wondrous Life of Oscar Wao av Junot Díaz: Äntligen fick jag läsa denna pärla till bok! I början var jag lite förvirrad över alla spanska ord (min spanska är tyvärr rätt begränsad till Una cerveza, por favor och då dricker jag inte ens öl), men jag vågade inte googla för jag antog att det var svärord. Trots denna inledande förvirring så vande jag mig vid kodväxlingen och tyckte det bidrog väldigt mycket till stämningen i boken. Jag gillar också att den utspelar sig i Dominikanska Republiken för jag har aldrig läst en bok som utspelar sig där innan.

How to Build a Girl av Caitlin Moran: Älskade, älskade Caitlin Moran. Jag trodde inte att den här boken skulle leva upp till How to be a Woman eftersom jag trodde att Moran var bäst på att skriva fakta, men jag hade verkligen fel. Moran sprider ut sina vingar i denna bok och jag älskade verkligen hennes gestaltning av Johanna och hennes uppbrott med småstaden och det fattiga livet. Som vanligt när jag läser Moran skrattar jag mycket, men det är också ett stort allvar under humorn som fick mig att älska boken. Det och John Kite.

Kunskapens frukt av Liv Strömquist: Folkbildaren Strömquist! Hurra! Den här boken är absolut värd all uppmärksamhet och alla priser den får för Strömquist illustrerar så bra varför en sådan bok behövs. Hon blandar humor med väl understödda fakta och jag hoppas den här blir obligatorisk läsning för alla ungdomar (och vuxna... och pensionärer.... och... alla).

The Sense of an Ending av Julian Barnes: På mitt förra jobb var den här boken höjd till skyarna och stod på min lista ett bra tag innan jag läste den. Jag hade väldigt höga förväntningar, men de infriades absolut. Varje mening känns väl avvägd och varje ord noga utvalt, vilket får en språknörd som mig att smälta.

Att föda ett barn av Kristina Sandberg: Det tog ett tag för mig att komma in i boken då Sandbergs stil tog en tid att vänja sig vid. Men när jag vant mig vid det lugna lunket och Majs ständiga övertänkande så gillade jag boken väldigt mycket. Det är ett viktigt projekt som Sandberg gett in sig på, och, i stil med Stoner, så hoppas jag att folk upptäcker historien om den helt vanliga Maj.

The Sky is Everywhere av Jandy Nelson: Egentligen ville jag läsa Nelsons nya bok, I'll Give You the Sun, men kom på att jag blivit rekommenderad denna bok flera gånger, så jag tänkte att jag kunde läsa denna bok medan jag väntade på att hennes nya skulle trilla ner i postinkastet. För det första: JOE FONTAINE! Förutom det fantastiska som är Joe Fontaine som fick mig att bli fnittrigt tonårskär igen så är det verkligen en vacker och poetisk skildring av sorg och hur det känns att förlora sin syster och bästa vän och vara den som går vidare. Jag gillade speciellt skildringen av Lennies familj och hur de hanterade sorgen på olika sätt.

När 140 tecken är för lite

Jag har alltid älskat att läsa böcker. Allra mest gillar jag att prata om dem.

Idén om en blogg har funnits länge, men jag har trots detta inte tagit tag i att skapa en blogg. Mest för att jag är lat. Jag brukar dock diskutera böcker och läsning på Twitter och Instagram, men många gånger har jag känt att utrymmet inte räckt till för att skriva längre.

Nu tänker jag testa det här med bloggande och att kunna uttrycka sig om böcker på fler än 140 tecken.