Factfulness av Hans Rosling

"Denna bok är min sista strid i min livslånga kamp mot den förödande globala okunskapen. Den är mitt sista försök att påverka världen /.../" skriver Hans Rosling tidigt i boken och när jag läser efterordet som hans svärdotter och son har skrivit, så gråter jag en skvätt. Jag har blivit så blödig sedan jag fick barn för det hände nästan aldrig innan att jag grät, men nu sitter jag och gråter för att mänskligheten har förlorat en sådan viktig person. Visst, Roslings budskap finns kvar i de TED-tal han hållit och i de böcker han skrivit, men att inte ha kvar personen att slåss för oss får mig att känna som att hoppet är ute för oss trots att han med Factfulness just vill meddela mig raka motsatsen - hoppet är inte alls ute. Det finns massor vi kan göra och han berättar också om vilka hot som vi faktiskt bör ta på allvar.

Under sina år av föreläsningar har Hans Rosling kommit fram till tio principer som vi behöver för att ha en faktabaserad världsbild och en faktabaserad världsbild är välbehövlig i detta tidevarv av fake news och de som skriker högst i sociala medier. När man läser boken känns allt självklart och knepen man får känns enkla att anamma även för någon som inte älskar statistik lika mycket som Rosling gör, men ändå blir det så att när jag slår ihop boken så har jag glömt allt han sa. All lugnande effekt han hade på mig är som bortblåst och jag känner mig som en av hans många åhörare genom åren som lyssnat på hans föreläsningar och som ändå inte ändrat sin världsbild. Kanske måste jag läsa boken igen, kanske är det så att den här boken kräver att bli omläst då och då för att kalibrera ens världsbild? Det finns ändå mycket jag redan har anammat i mitt tänk; att vi t.ex. inte kan tänka i vi och dem eftersom att så stora gap mellan människor inte finns längre. Att det oftast finns många människor mellan två extremer. Mellan de extremt fattiga och de extremt rika bor resten av världen.

Förutom att lägga fram sina tio knep för en faktabaserad världsbild, börjar varje kapitel med en anekdot från hans liv. Rosling öppnar boken genom att beskriva hur han alltid fascinerats av svärdslukare och hur han upptäckte att han själv kunde sluka svärd och sedemera demonstrerade denna förmåga för sina elever - tänk dig att vara student på de föreläsningarna. Inte nog med det, han berättar också om allt från när han var den enda läkaren i ett distrikt i Mozambique till när han föreläst för världens mäktigaste människor i styrelserum och på konferenser världen över. Genom de här små avsnitten ur hans liv målar han upp en ännu mer sympatisk bild (hur nu det ens är möjligt) och visar på hur förödande konsekvenserna kan bli om vi faller offer för de instinkter för klander och drama som vi gärna tar till. En sak är säker, och nu är jag inte överdrivet dramatisk, världen blev helt klart fattigare när Rosling dog. Tur att böckerna kommer överleva oss alla och hans ord lever vidare.

Factfulness
Hans Rosling, Anna Rosling Röstlund och Ola Rosling
Natur & Kultur
2018
365 s.
Info | Bokus | Adlibris

Ett år av magiskt läsande

Vad jag inte berättade i mitt senaste inlägg från september 2017 (!) var att jag var gravid och mådde extremt illa. Det gjorde definitivt att mitt fokus för läsning försvann och jag var mer upptagen med att inte spy överallt. Sedan födde jag barn och då föll nästan all tid för läsning och bloggande bort, men nu, lite mer än ett år efter jag födde barn, känner jag att jag börjar få mer tid igen.

Min läsning har verkligen förändrats under det senaste året med barn. Ja, förutom det uppenbara att jag läser pekböcker dagarna i ända så har min egen läsning förändrats. Innan jag fick barn kunde jag ägna timmar ostört till läsning och jag läste gärna nya böcker på engelska och helst i inbundet då jag föredrar inbundna böcker för att de håller bättre. När jag väl fick kläm på amning med mitt barn insåg jag snabbt att inbundna böcker inte går att läsa och då återupptäckte jag pocketbokens lov (sagt av en person som jobbat på en lila bokhandelskedja som inriktar sig på pocketböcker...) när jag kunde hålla bebis i ena handen och bok i andra. Då tog min läsning fart på riktigt och förra sommaren läste jag en bok i veckan i snitt medan ungen sov eller ammades i min famn. När sommaren tog slut och det blev mörkare på kvällen började jag istället ägna abnormt mycket tid åt att slösurfa på min telefon när jag nattade barnet för att jag inte kunde ha tänt för att läsa. Eftersom alltför många timmar av slösurfande ger mig ångest beslutade jag mig för att testa att läsa e-böcker på telefonen och började låna dem från biblioteket. Det gick över förväntan och jag kunde fortsätta läsa i en relativt hög takt för att vara jag, men istället blev mina ögon irriterade av att jag stirrade så mycket på min skärm som var den enda ljuskällan i ett annars beckmörkt rum.

Enter läsplattan!

Jag trodde aldrig att jag skulle bli en e-boksläsarperson. Jag trodde att jag var en inbiten pappersbokssnobb. En inbundenbokssnobb. Men sedan jag fick barn har jag helt enkelt fått gå på devisen "all läsning som sker är bra läsning" och jag insåg att majoriteten av lästiden var på skärmen. Därför bestämde jag mig för att skaffa en skonsammare skärm och dessutom minska distraktioner i form av notiser. Det är kanske det bästa köpet jag gjorde förra året? Jag älskar min läsplatta.

Med läsplattan har också kommit ändrade läsvanor. Eftersom jag har en inofficiell regel för mig själv att jag inte får köpa böcker till den om de är dyrare än 100kr och jag får dessutom bara köpa böcker till den när jag är på jakt efter nästa bok att läsa så är den inte så full. På den ligger exakt så många böcker som jag har läst och den jag håller på med. Det känns befriande. Inga skamkänslor över alla böcker jag införskaffat för att jag vill läsa dem, men aldrig hinner med. I och för sig lånar jag majoriteten av mina e-böcker från biblioteket, så de försvinner ju från plattan sedan när jag läst klart. Men jag har åtminstone köpt tre stycken som ligger kvar där. Detta har gjort att jag hittills mest läst relativt nyutgivna böcker på svenska. Jag har aldrig varit så uppdaterad med den svenska bokmarknaden som nu. Det känns lite uppfriskande att hänga med i de aktuella litterära svängarna på Instagram, radio, tidningar, tv och poddar istället för att alltid känna att jag redan läste boken för flera år sedan och jag har glömt bort vad den handlar om. Egentligen hade jag tänkt att endast ha läsplattan när jag nattar barnet och vill ligga kvar och läsa i mörkret när hon somnat och sedan läsa i mina pappersböcker alla andra tider, men det är så enkelt och tillgängligt med läsplattan att den nästan helt tagit över min pendlarläsning till och från jobbet också. Och till exempel nu på helger när jag vill kunna äta chips och läsa så är den ju också rätt smidig.

Med återkomsten av läsflyt och läslust kom såklart också min lust att diskutera böcker och eftersom jag har gjort slut med Twitter (tog upp för mycket tid) och skär ner på Instagram (tar också för mycket tid) så återstår min kära blogg. Jag måste ändå säga att jag nog faktiskt gillar bloggmediet bäst för det är det som allra tydligast bygger på ord. Jag är ingen god fotograf och jag har dessutom inte tillräckligt med rekvisita eller tålamod för att ta snygga Instagrambilder.

Jag är och förblir en ordbajsare (även om jag hatar det ordet). Nu i e-boksformat (för det mesta).