söndag 29 november 2015

Make Your Home Among Strangers - Jennine Capó Crucet

You had me at "ultra-elite college". Som så många andra bokbloggare är jag en stor vurmare för romaner som utspelar sig på skolor. Helst college/universitet eller internat. Jag vet att man på Bokhora gärna kallar denna genre för "akaporr", men jag är inte riktigt där än (akademiska romaner, kan man kalla dem det?). Hur som helst, det är något visst med romaner som utspelar sig på skolor, särskilt sådana man bor på. Den instängda miljön som möter den (oftast) öppna kunskapsatmosfären.

Make Your Home Among Strangers handlar om Lizet som i hemlighet ansöker till det anrika colleget Rawlings i New York (jag tänker mig att det är som ett Ivy League) i hemlighet eftersom en akademisk karriär inte är tänkbar i hennes familj. Hon är barn till kubanska invandrare och har i hela sitt liv bott i det kubanska området Hialeah i Miami. Hennes förväntade framtid är att hon går klart high school och sedan börjar jobba och skaffa familj, så när Lizet i hemlighet ansöker och accepterar en plats vid Rawlings blir det kalabalik och hon anses vara familjens förrädare. Romanen handlar dock inte bara om Lizets anpassning till sitt nya liv, utan Crucet väver också in en parallellhistoria om en kubansk flykting, ett litet barn, som tagit sig över sundet mellan Kuba och Miami, och hans kamp för att få stanna i USA.

Det är parallellhistorien som jag inte riktigt förstår mig på. Visst, Lizets mamma blir involverad i kampen och mycket av historien har att göra med att både Lizet och hennes storasyster Leidy känner sig övergivna av sin mamma som istället ägnar all sin tid åt kampen för att barnet ska få stanna. Leidy som själv blivit mamma sista året i high school och som skulle behöva hjälp med sin egen son känner sig dessutom dubbelt övergiven av Lizet som åker till New York och mamman som ägnar all sin vakna tid åt ett annat barn. Kanske ville Crucet skildra något mer än bara Lizets liv, kanske ville hon också skildra livet som kubanska invandrare lever i USA, främst i Miami, men för mig faller det platt. Det är som att två romaner försöker samsas i en enda bok.

De delar som däremot är riktigt bra är delarna som utspelar sig på Rawlings. Hur Lizets första termin slutar i katastrof när hon blir anklagad för fusk eftersom hon har en så svag studiebakgrund att hon inte ens förstår att det hon gjort är att fuska. Hur hon försöker passa in i en vit, överklassnorm och samtidigt hålla fast vid sitt hem, sin familj och sina kubanska rötter. Hur hon blir kallad kuban av sina klasskamrater ("This is Liz. She's Cuban.") och hur hon av sina föräldrar inte anses vara kuban eftersom hon minsann är amerikan. Hur hon till slut hittar sin nisch inom det akademiska och slits mellan att följa den drömmen eller svika sin familj ännu en gång.

Make Your Home Among Strangers hade varit en vassare roman om den endast handlat om Lizets egen bildningsresa och inte parallellhistorien med det kubanska flytkingbarnet. Däremot är detta Crucets debutroman och jag ser trots detta fram emot att få läsa hennes nästa.

Make Your Home Among Strangers
Jennine Capó Crucet
St. Martin's Press
2015
400 s.

lördag 21 november 2015

Dept. of Speculation - Jenny Offill

Dept. of Speculation av Jenny Offill har dykt upp titt som tätt i mitt flöde i sociala medier och på Goodreads och när jag läste baksidetexten som bland annat säger "As they confront an array of common catastrophes – a colicky baby, a faltering marriage, stalled ambitions – the wife analyzes her predicament, invoking everything from Keats to Kafka to the thought experiments of the Stoics to the lessons of doomed Russian cosmonauts" blev jag såld (det och att den utspelar sig i Brooklyn). Jag älskar böcker där huvudkaraktärerna försöker analysera sitt eget liv med hjälp av litteraturen. Kanske för att jag själv söker sanningar i fiktionen.

Nåväl, Dept. of Speculation är en högst intressant bok. Den handlar om en fru (aldrig namngiven) och hennes relation med sin man och sitt barn. För att vara en bok som ska handla om det vardagliga i relationerna med sin familj och hur de förändras och går sönder, så får vi inte veta särskilt mycket om det. Läsaren får i små ordval och mellan raderna komma fram till vad som egentligen händer. Detta är mer en roman som utspelar sig i fruns huvud när hon desperat försöker bena ut sitt liv med hjälp av sina tankar och erfarenheter, bland annat från fiktionen.

Jag gillar att frun aldrig blir namngiven. Trots att det inte är alla unga kvinnor som gifter sig och får barn och sedan förhållanden som går sönder, känns det ändå som något allmängiltigt som Offill kommer åt. Hon beskriver det djupt mänskliga i att på sitt eget sätt försöka komma underfund med livet. Hur vi som människor alltid söker svar och kategoriserar med hjälp av våra tidigare erfarenheter, såväl upplevda som lästa.

"Sometimes at night I conduct interviews with myself.

What do you want?
I don't know.

What do you want?
I don't know.

What seems to be the problem?
Just leave me alone."

Offills sätt att berätta, hennes avklippta prosa som låter läsaren pussla vad som hänt, påminner väldigt mycket om prosapoesi i och med att varenda ord känns noga avvägt och hon använder sig av stilfigurer som oftast återfinns i poesin. Just Offills avvägda prosa gör att jag nog kommer att återkomma till Dept. of Speculation flera gånger om. Det känns som att jag inte grävt upp allt som finns att hämta i romanen.

Dept. of Speculation kommer att ges ut på svenska med titeln Avd. för grubblerierNatur och Kultur i januari nästa år.

Dept. of Speculation
Jenny Offill
Alfred A. Knopf
2014
182 s.

onsdag 18 november 2015

Max Porter på English Bookshop

När jag var i London under höstlovet och strosade inne på Foyles, så upptäckte jag Max Porters bok Grief is the Thing With Feathers och började läsa i den. Någon timme senare tittade jag upp och insåg att jag fortfarande stod i foajén på Foyles, trots att jag några sekunder innan läst en helt fantastisk historia om sorg. När man hittar en sådan bok som får en att glömma bort tid och rum är det nästan ett brott om man inte köper boken, så jag köpte den och har tänkt mycket på den sedan dess. När jag sedan kom hem och såg att English Bookshop skulle ha en författarkväll med just Max Porter den sjätte november (!) kände jag att jag måste dit.

På vinst och förlust gick jag dit samma kväll och det fanns som tur var biljetter kvar. Det var ett underbart samtal mellan Lasse Winkler, tidigare chefredaktör på Svensk Bokhandel och Fyrahundrafemtio (vars död jag fortfarande sörjer) och Porter som lyftes av Winklers entusiasm för boken och Porters uppläsningar av flera stycken. Hans uppläsningar var helt magiska och när han fick frågan av en kvinna i publiken om han inte skulle ta och spela in sina uppläsningar svarade han försynt att han hatar ljudet av sin egen röst. Så himla synd på en så fantastisk uppläsare. Innan Porter började jobba som redaktör för Granta jobbade han på bokhandeln Daunt books och samtalet kom att präglas av bokhandlaranekdoter såväl som hans egen syn på litteratur och skrivande. Han sa bland annat att läsare söker sanningen i fiktionen, vilket jag inte slutat tänka på sedan dess. Jag har aldrig filosoferat över det faktum att jag söker sanningen i något påhittat, men det slår mig nu att det verkligen är så. Så himla lustigt det där med fiktion alltså.

Efter samtalet blev det naturligtvis tid för signering och jag hade som tur var med mig mitt exemplar från Foyles och berättade för honom hur jag hade stått mitt i foajén och läst boken.

 

Jag är också mycket imponerad av hur English Bookshop organiserade detta. Inte nog med att de konstant lyckas locka hit intressanta författarskap, denna gång hade de verkligen styrt upp med sittplatser och överhuvudtaget plats att stå, något som jag kritiserade efter evenemanget med Jen Campbell. En eloge!

PS. Oroa er inte, jag lämnade inte bokhandeln tomhänt eftersom jag köpte diktsamlingen Crow av Ted Hughes som Porters bok är baserad på.

PS 2. Grattis på 20-årsdagen världens bästa bokhandel!

söndag 15 november 2015

Gilead - Marilynne Robinson

I samband med att Lila nominerades till Bookerpriset och att jag fick reda på att Marilynne Robinson skulle komma till Sverige, bestämde jag mig för att plocka upp Gilead från läshögen och förbereda mig inför Sverigebesöket. Nu blev jag tvungen att avstå från samtalet på Kulturhuset, men jag ångrar inte för en sekund att jag ägnade större delen av en månad att läsa Gilead.

Gilead är till utformningen ett brev som pastorn John Ames skriver till sin unge son. Ames vet att han är döende och att han inte kommer att få se sin son växa upp och därför skriver han till honom för att ge honom bakgrunden och historierna som han aldrig kommer att kunna berätta för sonen själv.

Ames är pastor i det lilla samhället Gilead och Ames långa brev till sonen berör ofta religiösa ståndpunkter, men det känns aldrig som att det blir en kristen hyllningssång. Istället är det en tät och välskriven iakttagelse och stundvis ett ifrågasättande av kristendomen. Ames vacklar dock aldrig i sin egen tro, men han berättar med värme om sin bror som blev ateist och sin komplicerade relation till sin gudson som också vacklar i tron.

Just relationen med gudsonen tycker jag är det intressantaste med boken. Gudsonen är jämnårig med Ames unga hustru och det visar sig att de kommer mycket bra överens trots att gudsonen väl får anses vara Gileads svarta får. Det är klaustrofobiskt när Robinson skildrar Ames möten med gudsonen och det kryper under skinnet när man inte riktigt vet var man har honom, men jag kan ändå inte sluta läsa.

Gilead är en roman som är karaktärsdriven och inte har så mycket händelser, men jag gillar romaner som är karaktärsdrivna snarare än handlingsdrivna och Gilead är en av de bästa. Jag kan knappt vänta tills jag får läsa Home och Lila, men jag tror jag väntar tills jag har ett lov och ohämmat kan återvända till Gilead.

Gilead gavs ut med samma titel på svenska först av Bazar förlag 2007, men nu senast av Weyler förlag i november 2015.

Gilead
Marilynne Robinson
Virago
2005
282 s.

söndag 8 november 2015

Bokhandlar i London

London är en av de städer jag känner till bäst i världen. Det är min andra hemstad. Min fristad. Dit jag åker så fort jag får en ledig lucka i mitt schema. På höstlovet läslovet åkte jag dit och det blev visserligen inte så mycket läsning gjort som man kanske hoppas på ett läslov, men det blev desto mer bokhandelsbesökande och eftersom jag har besökt väldigt många bokhandlar i London tänkte jag att ett litet inlägg med tips, kombinerat med mina fynd från resan kunde vara på sin plats.

Jag landade på onsdagskvällen och tog mig direkt (nåja, direkt och direkt, så direkt det kan bli om man är snål och tar tuben hela vägen till östra London) hem till min vän som jag skulle bo hos. På torsdagen hade jag planerat en promenad i Bloomsbury och Soho för att på så sätt pricka in majoriteten av mina favoritbokhandlar.

66 The Brunswick, off Marchmont St

Jag började dagen med att åka till Skoob (notera att Skoob är books baklänges) som är en second hand-bokhandel med ett otroligt stort utbud. Jag hade aldrig varit där tidigare, men många av mina favoritbooktubers har den affären som sin favorit. Affären ligger i källaren på kanten av shoppingområdet The Brunswick och är knökfullt med böcker från golv till tak. Majoriteten av böcker de har är i pocket, vilket jag helst undviker, men de hade några bra hyllor med rätt bra urval av hardback fiction, så jag fick åtminstone med mig två böcker: Sweet Tooth av Ian McEwan och The Interestings av Meg Wolitzer. Priserna är dock lite i överkant för att vara second hand i London, men butiken är väl värt ett besök. Inte minst för att se alla klassiska Penguin paperbacks som finns i överflöd.

12 Bloomsbury St

Oxfam Bookshop upptäckte jag när jag hade praktik i London i mars och det är nog min favorit av Londons second hand-bokhandlar. Priserna är bra och går till välgörenhet, dessutom får de in väldigt bra och intressanta titlar. Är man som jag dessutom ett hardcover fan som jag, så finns det flera hyllplan att spana in. Denna gång hade jag inte tänkt att köpa så många; jag var ju tvungen att tänka på bagagevikten, men jag hittade ändå tre böcker som jag inte kunde lämna kvar där med gott samvete: Almost English av Charlotte Mendelson, A Gate at the Stairs av Lorrie Moore och The Republic of Imagination av Azar Nafisi.

107 Charing Cross Rd

Foyles är utan tvekan min favoritbokhandel. Det går inte ett Londonbesök utan att jag måste dit och jag tycker den har blivit ännu bättre sedan den bytte lokaler och renoverades. Extra plus är att den är indie och inte tillhör en stor nationell kedja som till exempel Waterstones (även om jag gillar Waterstones också). Här hade jag planerat att köpa fler böcker än vad jag faktiskt gjorde, så jag antar att det jämnar ut sig till slut... Jag köpte en signerad förstautgåva av Bill Brysons nya bok The Road to Little Dribbling, The Gap of Time av Jeanette Winterson, Search Party av George the Poet och Grief is the Thing With Feathers av Max Porter.

203-206 Piccadilly

Foyles är min favorit, men Waterstones Piccadilly kommer inte långt efter. Liksom Foyles är det flera våningar med böcker och de har ofta väldigt fördelaktiga priser (om man gillar pocket så finns det nästan alltid erbjudanden av slaget buy one get one half price) och jag hade faktiskt beställt J. K. Rowlings nya Galbraithbok Career of Evil genom deras click & collect-service eftersom den då blev halva priset. Trots att jag strosade där i mer än en timme denna gång blev det inte mer än så. På Foyles och Waterstones Piccadilly är det bara häftigt att vara och insupa atmosfären tycker jag.

Southbank Book Market
Under Waterloo bridge

Under Waterloo bridge gömmer sig en utomhusmarknad där de säljer second hand-böcker. Jag brukar alltid gå dit för att jag älskar Southbank överhuvudtaget och det är alltid bra stämning där. Dessvärre har jag aldrig köpt en bok där eftersom att många av titlarna är väldigt dyra, men stämningen är det inget fel på!

Det här blev i alla fall min slutgiltiga hög från London:


Rätt nöjd med den högen alltså!

Nu hann jag inte med några fler bokhandlar vid denna vistelse, men hade jag haft tid hade jag åkt till Daunt Books i Marylebone som också är en av mina favoriter (dessutom ligger den bredvid en vanlig Oxfam som brukar ha en rätt trevlig boksektion), så jag tipsar om den med.

83 Marylebone High St

Daunt books är en otroligt vacker viktoriansk bokhandel, så dit kan man med fördel åka om man också gillar inredning och arkitektur. De har böcker insorterat efter land, men när jag var där senast tror jag att jag köpte klassiker.

lördag 7 november 2015

Oktober 2015

I oktober läste jag ut två böcker. Gilead av Marilynne Robinson tog nästan hela månaden i anspråk och jag insåg ganska tidigt att den skulle ta lång tid för mig eftersom den har ett tätt och filosoferande språk och jag har nästan ingen lästid förutom femton minuter på pendeln och någon halvtimme på kvällen. Däremot ville jag verkligen fortsätta läsa ut den trots att jag visste att den skulle ta längre tid att läsa nu än om jag till exempel hade plockat upp den under en längre ledighet. Jag är otroligt glad att jag valde att hålla ut med Gilead under tidiga morgnar på pendeltåget och tidiga kvällar i sängen för det är verkligen en otroligt vacker bok som jag kommer tänka på länge. Trots detta väntar jag nog med de resterande böckerna tills något lov när jag har oavbruten lästid.

Förutom Gilead var den enda boken jag hann att läsa ut No och jag av Delphine de Vigan som jag läste för jobbet eftersom mina nior håller på att läsa den just nu.

I slutet av månaden åkte jag till London och köpte en stor hög böcker, vilka jag faktiskt tänkt att tillägna ett eget inlägg tillsammans med tips på några av mina favoritbokhandlar i London. Utöver det så vann jag och min forna arbetskollega hela Constant Readers höstutgivning, vilken jag verkligen ser fram emot att läsa.

Just nu läser jag Make Your Home Among Strangers av Jennine Capó Crucet som jag till en början tyckte var seg, men jag har nu kommit in i en fas när jag verkligen inte kan lägga ifrån mig den. Kanske för att hon nu börjar skildra sin collegetid och jag kan ju inte säga nej till en collegeroman. Hoppas det håller läsningen ut! Dessutom har jag eventuellt fått med min sambo på en gemensam läsning av The Name of the Wind av Patrick Rothfuss som han läste för några år sedan och älskade och som jag verkligen är nyfiken på.