torsdag 3 december 2015

Det är något som inte stämmer - Martina Haag

Jag hade inte tänkt att läsa Det är något som inte stämmer. Jag har läst Martina Haags böcker innan och de har aldrig varit min kopp te, om man får säga så. Sedan skrev Johanna L på Bokhora att hon inte heller är en Haagläsare och avslutar med "[d]et här är nog Martina Haag-boken för alla oss som inte brukar gilla Martina Haag-böcker". Sandra Beijer på Niotillfem postade en recension med utdrag som fick mig att tänka att alla känslorna bara kändes så utanpå. Precis så. Sedan var boken överallt och det kändes som ett tecken, som om någon ville att jag skulle läsa den (och med någon menar jag Piratförlagets marknadsavdelning, antagligen) och så bara råkade den åka ner i min kundkorg förra veckan när jag och Johanna var på Black Friday på Adlibris Marknad.

Behöver ni fortfarande en sammanfattning av handlingen? Vi tar den kort, nästan Twitterkort. Den handlar om en skilsmässa mellan författaren Petra (/Martina Haag) och hennes man, TV-profilen Anders (/Erik Haag) och hur Petra åker till Norrland för att bearbeta uppbrottet.

Det är en bra bok. Eller känslorna är bra. De är råa och sådana där svårt-att-andas-nu-är-det-på-riktigt-känslor. Det är i beskrivningen av hur det känns, hur livet krymper ihop och tränger sig på och det blir svårt att andas, som Haag gör det bra. Det är då jag tänker att hon vet, vet på riktigt hur det känns.

Däremot är allt det andra i boken inte så bra. Vad är grejen med de lite ockulta inslagen, kvinnan med tarotkort och slutet? Jag förstår inte vad de gör där. Jag förstår inte heller grejen med att hon är tvungen att vara stugvärd och att alla stuggästerna ska komma dit. De tillför liksom inget till historien. Hon lär sig inget på riktigt från dem och historien drivs inte framåt. Det är snarare som Haag inte kan släppa sitt komiska skrivande och måste ha en comic relief mitt i allt det svåra och hjärtskärande. Jag tycker också att humor mitt i det svåra kan vara viktigt, men just i denna historia ser jag inte hur det tillför något. Det hade passat bättre om den bara hade behållt allt det råa.

Sedan kanske jag måste bli lite grammatikpetig nu, men meningar utan subjekt gör inget för mig. Hela boken känns som den är uppbyggd på Twitter (där man ju som bekant gärna offrar ett subjekt för att få fler tecken tillgodo) och jag kan tycka att de korthuggna meningarna utan subjekt passar bäst när man behöver öka rytmen i språket, vilket fungerar extra bra när hon ska beskriva paniksituationer, men annars känns det som för mycket som bloggspråk för min del.

Det är något som inte stämmer
Martina Haag
Piratförlaget
2015
194 s.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar