Äntligen är jag ingen Didionoskuld längre.
The Year of Magical Thinking börjar med hur Joan Didions man, John Gregory Dunne, faller ihop vid middagsbordet och dör. Resten av boken handlar sedan om året efter den dagen. Hur Didon försöker förstå att hennes man är död. Att hennes dotter är svårt sjuk. Hur gör man egentligen?
Jag vill börja med att säga att jag älskar Didions språk. Det är vällavvägt samtidigt som det är avskalat. Hon är väldigt metodisk både när hon skriver och när hon beskriver sitt agerande.
Efter makens död tar hon reda på allt hon kan. Hon begär loggar och dokument från olika samhällsinstanser och begär till och med loggen som hennes portvakt förde dagen för dödsfallet. Det verkar som att hon inte litar på sitt minne; hon refererar hela tiden tillbaka till diverse tider. Tiden hon ringde efter ambulans. Tiden som portvakten loggade att ambulansen kom dit. Tiden som portvakten loggade när de lämnade. Var det verkligen så lång tid emellan? Hon begär en obduktion för att få veta exakt vad som hände. Hon beter sig exakt likadant när hennes dotter Quintana hamnar på sjukhus för andra gången under bokens gång. Hon lånar böcker och pratar med läkare för att förstå exakt vad som händer. För att hon ska kunna fråga och ifrågasätta. Hon upprepar sitt mantra hela tiden: "information is control".
Efter makens död tar hon reda på allt hon kan. Hon begär loggar och dokument från olika samhällsinstanser och begär till och med loggen som hennes portvakt förde dagen för dödsfallet. Det verkar som att hon inte litar på sitt minne; hon refererar hela tiden tillbaka till diverse tider. Tiden hon ringde efter ambulans. Tiden som portvakten loggade att ambulansen kom dit. Tiden som portvakten loggade när de lämnade. Var det verkligen så lång tid emellan? Hon begär en obduktion för att få veta exakt vad som hände. Hon beter sig exakt likadant när hennes dotter Quintana hamnar på sjukhus för andra gången under bokens gång. Hon lånar böcker och pratar med läkare för att förstå exakt vad som händer. För att hon ska kunna fråga och ifrågasätta. Hon upprepar sitt mantra hela tiden: "information is control".
Read, learn, work it up, go to the literature.
Information is control.
Hur ska man egentligen ha kontroll när någon dör? Det enda vi vet med säkerhet i livet är att vi ska dö. Men det kan vi heller inte kontrollera. Didion försöker dock och gör sitt bästa. Allt som hon kan kontrollera, kontrollerar hon. Hon lämnar inget åt slumpen.
Det är kanske denna besatthet av kontroll och information som gör det så intressant när hon beskriver hur hon tror att John ska komma tillbaka. Hur hon är rädd att packa ner vissa av hans saker för han kanske behöver dem när han kommer tillbaka. Hon själv ser problemet i detta. Hon vet att det inte är möjligt, men en del av hennes besatthet av att ta reda på all information om hans död är också ett led i att säkerställa om han verkligen kan komma tillbaka.
Det som är jobbigast i läsningen av den här boken för mig är inte att hennes man har dött, även om det är otroligt sorgligt och jag trodde att det skulle vara svårare än vad det var att läsa om det, utan vetskapen om att hon några år senare blev tvungen att skriva Blue Nights. Boken om hennes dotters död. Den står på hyllan, men jag vet inte om jag är lika stark som Didion och kan hantera det så snart.
The Year of Magical Thinking
Joan Didion
Random House
2005
227 s.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar