På jullovet läste jag Gatukatten Bob av James Bowen därför att jag visste att den fanns i klassuppsättning på mitt nya jobb och jag gillar att ha koll på vad böckerna i depån handlar om. När jag jobbade i bokhandel var det många som köpte böckerna om Bob och hade något exalterat i ögonen när de gjorde det och därför tänkte jag, som jag brukar när det blir en hajp, att det inte var något för mig.
Jag hade fel. Jag älskar faktiskt gatukatten Bob. Boken Gatukatten Bob handlar om hur James träffar Bob vid sin lägenhet som han fått av socialen och hur Bob stannar kvar trots att James försöker att inte bli alltför fäst vid honom eller stjäla honom från hans potentiella ägare. Vi får följa hur James och Bob blir vänner och varför James hamnade på Londons gator som gatumusikant och sedemera säljare av tidningen The Big Issue (som Situation Stockholm). Jag vet inte tillräckligt mycket om James Bowen, men jag kan nog tänka mig att världsfenomenet Bob har gjort att han inte behöver sälja tidningar tillsammans med Bob på Londons gator längre.
Språket i boken är naturligtvis inget att hänga i granen, men det är heller inte så dåligt att jag vill sluta läsa. Det är helt enkelt lättläst och berättar enkelt historien om James och Bob. Men det är inte för språket som man läser en bok som denna. För mig var läsningen av Gatukatten Bob ren och skär feelgood blandat med nostalgi och Londonlängtan.
Precis vad jag behövde i stressen innan jul, helt enkelt.
Gatukatten Bob (A Street Cat Named Bob)
James Bowen (översättning: Lottie Eriksson)
NoNa
2013
252 s.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar