onsdag 10 augusti 2016

Sweetbitter - Stephanie Danler

Stephanie Danlers debutroman har förföljt mig överallt i sociala medier i sommar. Jag har sett tweets, artiklar, instagrambilder, bloggposter om den och till slut kunde jag inte hålla mig. Dessutom påminde Johanna L på Bokhora i ett blogginlägg om att det var Danler som var servitrisen som berättade om sin roman för en kund på bokförlag och resten är som en modern askungesaga.

Sweetbitter handlar om tjugotvååriga Tess som precis anlänt till New York för att skapa sig ett nytt liv. Vi får aldrig veta hur hon hade det hemma, men att hon i New York är en blank sida redo att fyllas. Hon får jobb på den anrika restaurangen Sweetbitter som ligger vid Union Square och snabbt kastas hon in i restaurangvärlden. Sweetbitter är fylld av personer som bara råkat hamna där i väntan på bättre tider; någon vill egentligen bli skådis och en annan vill bli filmskapare och de frågar alltid Tess vad det är som hon egentligen vill bli, som om servitris inte är ett riktigt yrke att eftersträva. På restaurangen finns också servitrisen Simone som tar Tess under sina vingar och lär henne allt om hur man smakar på dryck på riktigt, och sedan finns bartendern Jake som Tess omedelbart attraheras till.

Jag gillar hur Danler beskriver servitrisyrket. Innan jag läste boken hade jag nog också sett på servitris som ett yrke som man har i "väntan på något annat" som att man fastnat där på vägen, och jag vet egentligen inte varför. Kanske för att det var så vanligt när jag studerade att man hade servitris som extrajobb. Men varför skulle det inte kunna vara ett yrke att eftersträva? Tess får hela tiden försvara sig att hon redan gör det hon vill och de andra tittar oförstående på henne och undrar vad det är som hon egentligen gör.

Sidohistorien med bartendern Jake är däremot tröttsam och förutsägbar. Såklart att hon blir kär i en man som gillar att vara elak mot henne. Såklart att han gillar att vara hård mot henne och hon tänder på det. Det känns så gjort och jag önskar att det hade kunnat vara en annan historia. Det blir inte innovativt för att de delar ostron tillsammans och Danler verkligen ger sig hän åt att beskriva deras smak som en riktig finsmakare gör. Dessutom tar det över halva romanen innan något av intresse händer i deras relation, innan dess är det bara Tess tankar och hennes åtrå som vi får läsa om och är det någonting som jag tycker är jobbigt, så är när man läser en relativt tjock bok och ingen kommer till skott. Boken hade med fördel kunnat vara betydligt kortare, men det känns också som att Danler har velat visa på sin språkliga förmåga genom verkligen beskriva skeenden och smaker i detalj. Hon experimenterar både med form och stil och just i den här boken känns det något överdrivet, för konstruerat.

Danler är en flitig läsare och på sin Instagram postar hon ofta bilder på böcker och i dagsläget känner jag att jag är mer intresserad av henne som läsare än som författare. Det märks att hon påverkas av de poeter hon läser, att hon också i sin prosa vill visa på ett poetiskt språk och därför vill jag ändå följa hennes författarskap, för om hon får koncentrera sitt språk och skriva på färre sidor tror jag att hennes språk blir kraftfullare.

Jag har inte kunnat hitta några uppgifter om något svenskt förlag planerar på att ge ut boken.

Sweetbitter
Stephanie Danler
Alfred A. Knopf
2016
368 s.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar