Patti Smith är min husgudinna och jag påminns varje gång om hennes storhet när jag läser hennes böcker. Jag har tidigare bara läst Just Kids, men det är också en av mina favoritböcker, så det kanske inte är så "bara". Jag hade otroligt höga förväntningar på M Train, men läste den aldrig direkt när den publicerades. Jag beställde den och lät den sedan ligga. Jag kunde inte förstå att jag i min hand hade hennes nya ord. Hennes nya tankar. De första recensionerna verkade mixade. Några gillade, några andra gillade inte. Eftersom mina förhoppningar var så höga valde jag att vänta lite och försöka skruva ner dem. Det kan omöjligt vara en ny Just Kids. Och det är det inte heller.
M Train har inte samma kronologiska ordning som Just Kids. Just Kids har en röd tråd, med en tydlig början och ett tydligt slut. Kronologin följer Robert Mapplethorpes liv. I M Train får vi istället Smiths tankar och minnen. Kronologin är hackig och ibland tar det ett tag att veta var någonstans i hennes liv vi är. Oftast upprätthåller vi på minneståget oss vid de åren då hennes man levde. Hon berättar om backpackingresor med Fred och vi får även några glimtar av hennes barn, men det är tydligt att hon vill hålla dem anonyma. Vill inte outa dem eftersom de är hennes barn och fortfarande lever. Jag antar att när man skriver om döda personer finns det inte lika mycket att skydda och Smith har dessvärre fått uppleva mycket död i sin närhet.
Jag gillar hur M Train läses som en anteckningsbok eller dagbok i någon slags stream-of-consciousness-anda. Varje kapitel är som en liten minneskaramell, samtidigt som vi följer en nutida kronologi som handlar om hennes vardag. Hur hon har sina rutiner att varje dag gå till Café 'Ino och dricka kaffe vid sitt bord (omslagsbilden fotades sista dagen hon satt på 'Ino innan det stängdes ner), hur hon senare köper ett ruckel ute på Rockaway Beach för att rusta upp, men som sedan blir förstört i orkanen Sandy. Framför allt får vi följa hennes tankar. Tankar om litteraturen hon läser (jag hade en idé att skriva upp alla titlar hon nämner och läsa dem, men jag gav upp och tänkte att någon på internet kanske redan gjort en sådan) och hur hon är en sådan engagerad läsare att hon reser till platser som författare har anknytningar till eller som de nämner i olika verk. Hur hon reser till Sydamerika med maken innan de skaffar barn för att hon är besatt av en författare. Hur hon tackar ja till en resa till Tokyo för att hon kanske kan komma närmare ett hus som nämns av en annan författare. Och det är då jag tänker att precis så vill jag vara. Jag vill konsumera litteratur som hon gör. Jag vill leva i den, andas den, reflektera över den och konsumera den som hon gör.
Varenda gång jag läser en bok av henne blir jag helt uppslukad. Jag tänker mig att jag blir som Smith när hon läser om sina favoriter. Jag googlar för att se var hennes hus i Rockaway Beach ligger egentligen, gör en mental notering av vägen hon beskriver från tunnelbanan för att kanske, nästa gång i New York, åka ut dit. Jag letar fram ett vykort på henne som jag har i någon av mina fyrtio flyttkartonger med böcker. Det är en kopia av ett porträtt som Anton Corbijn tagit. Jag ramar in det och ställer det på mitt skrivbord och varje dag tänker jag WWPD.
What Would Patti Do?
M Train gavs ut på svenska 2015 på Brombergs förlag.
M Train
Patti Smith
Alfred A. Knopf
2015
272 s.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar