Jag vet inte var någonstans jag läste om The Shepherd's Life först, men det som fastnade var att författaren enligt en recension läser mycket och jag läser ju en bok som handlar om läsning och skrivande snabbare än man kan säga "meta". Nu är det inte alls den största delen av boken; jag skulle nog säga att det är en liten parentes, men jag är glad att jag läste den.
I The Shepherd's Life får vi följa fårabonden James Rebanks i Lake District. Lake District är känt för sina vackra vyer och många har på sin bucket list att de vill vandra i Lake District. Rebanks börjar sin bok med att nämna dessa turister. Att de bara kommer på sommaren under de finaste perioderna. Att de inte lägger märke till bönderna som bor och verkar där. Att de inte verkar reflektera över att Lake District tillhör några som har arbetat på denna mark sedan tidernas begynnelse. Utifrån ett slags behov att berätta om den gamla traditionen som fåraherdning är vill Rebanks berätta sin historia, men inte med fokus på just hans utan på traditionerna som har följt marken sedan inlandsisen smälte och de första människorna bosatte sig där.
No one can be sure, but there is a suspicion that the fell people just go on, beneath the waves of "history" that fill the history of England. It sometimes feels to me like, as the tide from the north receded with the melting ice, it left us in place in the hills, little islands sticking up from an encroaching sea of southern civilization.
Kompositionen av boken är väldigt snyggt gjord; Rebanks bygger upp sin kronologi kring årstiderna och hur de påverkar fåraherden, vilket också följer den dramatiska kurvan. Vi börjar med sommar och avslutar med våren och lammningen. När vi börjar på sommaren är det lugnt för fåraherdarna, det är då de har tid att göra alla småsysslor som förblir ogjorda under resten av året. Till hösten kommer de stora showerna där man ställer ut sina får och även köper nya baggar till flocken inför parningen och när vintern kommer är det den svåraste perioden. Eftersom Lake District är ett naturreservat som inte har lika många turister som på sommaren och det endast bor några fåtal människor där, så får bönderna klara sig själva. Det kan ta veckor innan någon kommer dit och plogar vägarna och vid ett tillfälle beskriver Rebanks i förbifarten hur han är glad att en granne såg honom på väg ut till fåren, för om han skulle fastna i snön så är det någon som visste var han var i alla fall. När vi sedan överlevt vintern tillsammans med Rebanks kommer våren och lammen föds och djuren återvänder till Lake District.
Inte nog med att Rebanks knyter fåraherdens årstider till den dramaturgiska kurvan, han väver också in sitt eget liv och uppväxt i den. I sommardelen berättar han om sin bekymmerslösa barndom när han lärde sig yrket från sin farfar och sedan får vi följa honom till nu. Hur han kommer på kant med sin pappa och bestämmer sig för att börja plugga och till slut kommer in på Oxford, men också hur han trots detta vill hålla kvar vid sitt ursprung, vid att vara fårabonde.
Trots att Rebanks liv är så olikt mitt som det kan vara, så finner jag ändå stor igenkänning när jag läser. Framför allt hur det är att göra en form av klassresa, hur han själv går från att vara den struliga pojken som hoppar av skolan och hur Rebanks och hans fåraherdekompisar alltid sågs som de korkade i byn, till att han pluggar upp sina betyg och börjar studera vid Oxford. Det är framför allt i beskrivningarna hur det är att komma tillbaka till hemmet igen, efter att ha varit i Oxford, som jag känner igen mig. Alla som någonsin flyttat från sin hemstad för att läsa på högskola eller universitet vet vad jag pratar om: hur det alltid känns som en spökstad när man åker hem igen. Eller det kanske bara är jag som känner så? Och Rebanks då.
På svenska heter boken Fårbondens dagbok och gavs ut på Brombergs förlag 2016.
The Shepherd's Life
James Rebanks
Flatiron Books
2015
304 s.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar