Jag förstod som sagt inte hajpen då och vet inte om jag gör det nu heller. Jag vet att Green slagit rekord i att ha sålt till flest länder innan boken ens blivit utgiven och jag kan inte låta bli att fundera på hur det har gått till? Visst förstår jag att detta är ytterligare ett franchise i fantasy/sci-fi-genren och att det gärna ska marknadsföras så (på bokens omslag står det att den bör tilltala alla som gillade Hunger Games), men det är väl å andra sidan det enda behövs för att få en stor läsarkrets.
Half Bad: ondskans son är första delen i en trilogi om den engelske häxan Nathan. I Nathans värld finns det häxor som antingen är vita eller svarta, goda eller onda. Nathan råkar vara resultatet av en affär mellan en vit häxa och en svart och han blir naturligtvis hatad av de vita häxor som finns i hans omvärld. Han har ingen kontakt med de svarta häxorna, men blir trots detta illa behandlad och misshandlad av de vita häxorna. Hans pappa är på flykt och de vita häxorna har Nathan under bevakning eftersom de tror att pappan ska kontakta honom. Nathan själv har aldrig träffat sin pappa, men under bokens gång växer en längtan fram att få lära känna honom. Trots att boken är ganska lång händer det inte särskilt mycket, Green använder sig av många sidor för att skildra skeenden, lite som amerikanska kurslitteraturförfattare som får betalt per ord.
Genom den uppenbara symboliken i att Nathan har både vitt och svart häxblod iscensätts Greens tema i boken. Vem är egentligen ond och vem är god? Går det verkligen att dra en skiljelinje? Är världen verkligen så svart och vit som Nathan uppfostras till att tro?
Jag älskade Hunger Games, men tycker inte att Half Bad: ondskans son håller måttet. Jag vet inte om det är Greens språk eller översättningen, men språket är hafsigt och dåligt uppbyggt. Dessutom har flera korrfel sluppit igenom, vilket bidrar till att sänka bokens språkkänsla för mig. Green ägnar dessutom större delen av boken att beskriva vad Nathan gör eller känner, istället för att gestalta det, vilket gör att boken faller platt.
För mig är den enda behållningen med boken att den är populär bland barn och unga som är läsovilliga.
Half Bad: ondskans son (Half Bad)
Sally Green (översättning: Carla Wiberg)
Semic
2015
357 s.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar