söndag 23 oktober 2016

The Sunlight Pilgrims - Jenni Fagan

Så fort jag hörde talas om The Sunlight Pilgrims av Jenni Fagan så fick jag Station Eleven-vibbar. Jag vet, det är inte bra att jämföra en bok med en annan, speciellt inte när man jämför med en så bra bok som Station Eleven för det blir orättvist mot det andra verket som ju är ett helt eget verk i sig. Nåväl, jag har aldrig påstått att jag är logisk, så därför började jag läsa The Sunlight Pilgrims i förhoppning om att det skulle vara en ny Station Eleven.

Året är 2020. Det är november och redan -6 grader i London och Dylan McRae har fått reda på att biografen som han bor i och som han har vuxit upp i måste stängas. Hans mamma och mormor, de som var hans familj, har dött kort efter varandra innan bokens början och Dylan blir nu också ifråntagen familjeprojektet. På en post it-lapp i en antik sylåda som tillhörde hans mamma står detaljerna för en husvagn i Clachan Fells i Skottland och att den redan är betalad och klar. Dylan bestämmer sig för att bege sig till Clachan Fells; det finns ändå inget kvar för honom i London och det verkar som att en ny istid har börjat. Themsen har frusit och till och med i södra Europa är det vinter. De flesta i Storbritannien flyr landet eller dör av kyla, men Dylan är en av få som söker sig ännu längre norrut.

I Clachan Fells bor elvaåriga Stella och hennes mamma Constance i husvagnen bredvid Dylans. Constance livnär sig på att hitta gamla möbler och restaurera dem i en shabby chic-stil som hon sedan säljer dyrt till de som har råd. Både Constance och Stella tyr sig till Dylan när han kommer dit och vi får följa dem under den kallaste vintern i mannaminne.

Tyvärr är inte detta en ny Station Eleven och jag borde inte ha varit så orättvis att jag gjorde den kopplingen, men nu var det med de tankarna som jag gick in i läsningen. De enda beröringspunkterna som finns är faktiskt att båda är välskrivna dystopiska framtidsromaner. Dock tycker jag inte om Fagans språk särskilt mycket. Ibland känns det som att hon tar ut svängarna för mycket i sitt behov att vara Litterär och det funkar inte för mig.

Däremot gillar jag alla karaktärerna vi får möta, speciellt Stella är en frisk fläkt; hon är kavat och vågar ta för sig. Hon föddes som kille, men lever nu som tjej och trakasseras för det av traktens ungdomar, men hon bryr sig inte nämnvärt eftersom hon är trygg i vem hon är och i sin egen kropp. Jag gillar hur Stella och hennes könskorrigering bara är en storyline av alla som utforskas. Ibland känns det som att marginaliserade karaktärer läggs till i periferin av romaner för att de ska vara någon slags garant för att man som författare är Inkluderande, men Stella känns fullkomligt naturlig i sin egen rätt och det känns aldrig som att hon skrevs in bara för att hon är transsexuell.

Jag kan dock inte påstå att jag tycker om alla storylines, utan själva upplösningen tycker jag känns för intrikat och onödigt krånglig. Utan att avslöja för mycket, så blev jag vid ett tillfälle tvungen att pausa läsningen för att måla upp ett diagram över hur allt hänger ihop och jag tycker att detta störde läsningen (i fantasy eller historiska romaner kan jag t. ex. tycka att sådant är kul). Dessutom finns det en del inslag av magisk realism och jag insåg när jag läste denna roman att jag tydligen inte är ett stort fan av magisk realism längre.

Det verkar ännu inte finnas några planer på att ge ut boken på svenska.

The Sunlight Pilgrims
Jenni Fagan
William Heinemann
2016
320 s.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar