Maj 2016

Sent omsider kommer här ett inlägg om min läsning under maj månad. Normalt kanske jag skulle ha struntat i att skriva om den eftersom mer än halva juni har gått innan jag publicerar detta, men jag kan inte låta bli att skriva om maj ändå eftersom det var den bästa läsmånaden på länge. Bloggen har fått stå tillbaka till förmån för jobbet, men trots jobbstress har jag funnit läsro. Eller man kanske kan säga eftersom att jag har haft jobbstress så har jag fått så mycket läst. När jag har mycket att göra läser jag extremt mycket. Man kan säga att det delvis är på grund av verklighetsflykt, men det är också för att jag blir så otroligt lugn av att läsa och det är ett sätt för mig att ladda batterierna inför kommande arbetsdag. Något annat som också bidragit till mitt läsflyt är att jag börjat läsa mer poesi för nöjes skull, men också för att jag läst böcker som är lite kortare eller mer lättlästa.

Månaden började med att jag första dagen läste Ms. Marvel, Vol. 1: No Normal av G. Willow Wilson och Adrian Alphona och det är faktiskt den första serien jag läst i vuxen ålder och jag gillade den verkligen. Jag läste Persepolis av Marjane Satrapi i tonåren (och Bamse som barn, såklart), men jag har nu hämtat upp den i källaren hos mamma för jag har fått blodad tand på det här med serier (och beställt alla Ms. Marvel som finns utgivna). Därefter läste jag Rush Oh! av Shirley Barrett och det var en trevlig överraskning att få läsa om en period i australiensisk historia jag inte visste något om. Efter det läste jag Eligible av Curtis Sittenfeld, som jag fullkomligt slukade. Eligible är en modern version av Pride and Prejudice och jag hade mina reservationer inför projektet (mest för att de övriga böckerna i The Austen Project verkar ha floppat), men Sittenfeld lyckas med sin modernisering, mycket tack vare att hon flyttar hela handlingen till USA.

Efter den något mer glada och lättare tonen som både Rush Oh! och Eligible har, så valde jag att börja ge mig i kast med poesi. Jag vet inte om Ted Hughes är en så bra poet att börja sin nöjesläsning av poesi med och jag kommer antagligen få komma tillbaka till dikterna om Crow många, många gånger. Men det är också det som tilltalar mig med poesi; att man alltid kan läsa om och hitta nya infallsvinklar och nyanser. Hughes Crow är en väldigt mörk och makaber samling och det var många gånger jag slängde ett öga på medpassagerare i kollektivtrafiken för att se om de visste vad jag läste. Efter Crow gav jag mig i kast med Max Porters Grief is the Thing with Feathers som bygger på Hughes Crow. Jag hade tidigare läst merparten av boken på Foyles i London, men nu hade jag fördelen att ha Crow i ryggsäcken och en lugnare lässtund än foajén i en bokhandel.

Efter både Crow och Grief is the Thing with Feathers ville jag fortfarande läsa mer poesi och det jag hade hemma var Search Party av George the Poet. George the Poet har sin grund i spoken word-scenen och är inte alls lika tungläst som Hughes och Porter, så det blev tvära kast i min poesiläsning. Jag vet inte riktigt hur jag ska fortsätta från Hughes och George the Poet, men jag vill definitivt nöjesläsa mer poesi och inte bara läsa poesi för jobbet.

Månaden avslutades med en roman, Ön av Lotta Lundberg, eftersom jag ska gå på en skrivarkurs med henne i sommar. Det är det första jag läst av Lundberg och jag gillar det jag läser. Hon skriver bra och gör välkonstruerade historier, men jag vet inte om jag känner så mycket? Jag blir inte engagerad. Vi får se hur jag känner med Timme noll som är nästa bok av henne som jag tänkte försöka hinna med innan skrivarkursen.

Äntligen är läsflytet tillbaka, precis i lagom tid till semestern. Nu kommer också bloggen vakna till liv igen, och jag kommer att skriva om både semesterläsningen och recensioner av allt jag läst.