söndag 7 april 2019

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri

Jag älskar när Jonas Hassen Khemiri skriver om föräldraskap. Om papporna. En av mina favoritböcker är Montecore som ju handlar om en frånvarande pappa och i den senaste romanen återvänder Khemiri till pappaskapet. Speciellt tycker jag om att Khemiri återvänder till föräldraskapsfrågorna under min egen föräldraledighet, som att han tänkte på mig (I wish).

I Pappaklausulen får vi följa en pappa på föräldraledighet och hur han försöker navigera vardagen med en fyraåring och en ettåring. Han har en förstående sambo som suckar menande varenda gång han tycker det är jobbigt att vara hemma och menar att exakt så var det för henne också. Samtidigt som han försöker hitta sin egen roll kommer hans egen pappa tillbaka till landet och pappan som också är en son funderar på om han eventuellt måste bryta mot pappaklausulen. Den klausul i deras familjekontrakt som säger att sonen tar hand om pappans post, sköter hans affärer och låter pappan bo på hans kontor den enda veckan om året som pappan är i landet. Men inte ens när pappan är i landet tycker sonen att han är närvarande och han börjar fundera på pappaklausulens vara eller icke vara. Vilken pappa har han haft under sin uppväxt? Hur har han ställt upp för sin pappa och vice versa? Vilken pappa vill han i sin tur vara för sina egna barn, den frånvarande eller närvarande?

Visst kan man tycka att det inte är särskilt synd om papporna och deras känslor av instängdhet i sitt föräldraskap om man ser till historien, men jag upplevde i alla fall en stor igenkänning i egenskap av förälder och det är klart att jag gärna hade sett en roman om en mamma som tycker det är jobbigt med relationen till sin egen mamma och till sitt barn, men jag tycker inte att Khemiri ska fällas bara för att han skriver om ännu en pappa som tycker det är svårt att vara förälder. Litteraturen, konsten, livet är fullt av pappor som lämnar. De frånvarande papporna och Khemiri ger dem en röst. Han riktar sin strålkastare mot dem och låter dem inte försvinna varken i tystnad eller med självklarhet. Han ifrågasätter varför det är papporna som lämnar. Varför det är papporna som tycker det är jobbigt att vara föräldrar. Men samtidigt som han gör det önskar jag att det även hade varit tydligt att kvinnor också tycker att föräldrarollen är svår. Det hade varit ännu mer tabu om det var en mamma som hade lämnat sitt föräldraskap utan ett ord. Det hade varit ännu mer tabu om det var en mamma som tyckte det var jobbigt att vara mamma - de skildringarna behövs också. Möjligen ännu mer än ytterligare en frånvarande pappa, men kanske att man inte kan förvänta sig att det är just Jonas Hassen Khemiri som måste skriva den skildringen.

Jag kände i alla fall igen mig mycket i instängdheten man kan känna som förälder. Känslan av att man måste rymma för att bli fri. Dock kanske vi borde försöka hitta friheten där vi är istället för att alltid söka den någon annanstans eller hos någon annan?

Pappaklausulen
Jonas Hassen Khemiri
Albert Bonniers förlag
2018
InfoBokusAdlibris

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar