Nu kan man tycka att anledningen till att läsa boken är för att hon nämner sin andlighet är ganska liten och obetydlig. Boken handlar ju trots allt om alkoholism och alkoholkulturen. Men det är så jag fungerar, jag hakar ofta upp mig på detaljer i en bok, speciellt om det handlar om något som jag själv brottas med just nu - och jag håller på att brottas med min egen andlighet. När det då kommer en kvinna, som är mamma, som också brottas med sin andlighet, då vill jag läsa. Och tur var väl det, för boken handlade ju naturligtvis inte om hennes andlighet, utan om hennes alkoholism, men jag lärde mig otroligt mycket på vägen.
Det verkar som att Rebecka har allt. Hon har en förstående man, två döttrar, ett (vad det verkar) stabilt frilansliv och bor i London. Alla som varit en sekund i Storbritannien vet dock att alkoholkulturen där har ett starkt fäste. Man går till puben oftare än man går hem. Det är inte ovanligt att ta ett glas vin eller en pint till luchen. När man handlar mat slinker det ner en vinflaska i kundkorgen. Har man ingen alkohol hemma går man till närmaste off license och köper sig några droppar alkohol, oavsett tid på dygnet. Första gången Rebecka börjar dricka på dagen tycker hon att det är lite busigt; hon har ju precis lämnat barnen på skolan. Efter det glaset minns hon bara den pirriga, busiga känslan och det får henne att dricka mitt på dagen igen. Och igen. Snart gömmer hon flaskor i garderoben och dricker i hemlighet innan hon ska möta folk ute för att dricka, så att de inte ska se hur mycket hon dricker. Men det tar stopp. Hon inser att hennes drickande är för mycket och hon ber om hjälp och den kommer i form av en person som hjälper henne till hennes första AA-möte. Eller Fight Club, som hon kallar det.
De flesta mötena är i en kyrka och sedan kommer steget i tolvstegsprogrammet där hon måste hitta en högre makt som hon tror på och hon kommer underfund med att hon nog tror på Gud trots allt och berättar det för sin man. Han blir inte förvånad, utan säger snarare att det har hon väl alltid gjort och så är det inget mer med det. Det var all andlighet. Men andlighet är så mycket mer också. Det är att vara här och nu. Att vara trogen mot sig själv. Att hjälpa andra och det är det som Rebecka brottas med under året som nykter.
Trots att jag drogs in i boken för jag ville läsa om en vanlig människa som också brottas med sin plats i livet, med sin andlighet, så lärde jag mig så mycket mer. När Rebecka beskriver hur våren kommer och alla sitter där med sina glas rosé så tänker jag att alkoholkulturen verkligen är så ingrodd i vårt samhälle, för jag reflekterar inte ens att vi firar solen med att dricka. Vi firar sorgen med att dricka. Alkoholen är konstant närvarande och det är ingen som ifrågasätter den. Inte förrän man slutar dricka och folk plötsligt tror att man är med barn eller helt plötsligt blivit "tråkig" och "bättre" än alla andra. Rebecka förlorar många vänner under tillnyktrandet, men det känns som att jag har fått en ny vän i henne. Det känns som att jag skulle kunna läsa om vad som helst som Rebecka skriver om för hon gör det så underfundigt, rättframt och som om hon berättar något för en vän i förtroende över ett glas vin på en bar. Ett alkoholfritt glas vin.
Jag som var så rolig att dricka vin med
Rebecka Åhlund
Natur & Kultur
2019
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar