En av de saker jag älskar att göra mest i kollektivtrafiken är att spionera på vad folk läser. Jag följer till och med bloggar och Instagramkonton som ägnar sig åt att snoka på vilken lektyr folk har med sig. När jag sätter mig på tunnelbanan blir jag alltid så lycklig om någon annan läser en bok; det känns som att vi har en liten pakt mitt bland alla scrollsurfare och Metroläsare. Lite fördomsfullt har jag hittills oreflekterat föreställt mig att alla som stirrar ner i sina telefoner bara scrollar igenom Instagramflöden eller slösurfar (kanske för att jag själv mest sysslar med det på telefonen, om vi ska vara ärliga), men sedan jag började undersöka e-bokens värld har jag insett att det nuförtiden är lika vanligt att folk faktiskt läser böcker på telefoner. Jag har tidigare omfamnat min inre trångsynta tant som förskräckt skrockat att allt färre läser böcker och spelar mer på sina skärmar, och också faktiskt känt mig lite bättre när jag drar fram en pappersbok och läser, men nu är den tiden förbi. Jag drar fram min läsplatta och märker att jag får en del blickar. Några stirrar intensivt och försöker läsa vad det är för bok jag håller på med, men jag har tagit bort visningen av titeln på min platta så det ska till väldigt mycket stirrande och förkunskaper för att någon ska gissa sig till vad det är jag läser (just nu: Harry Potter and the Order of the Phoenix som det tagit mig år att läsa om för det ju är en hel tegelsten att släpa annars).
Det jag saknar när jag inte läser pappersböcker är den hemliga gemenskapen. Att vi läsare förenas i det tysta bland alla andra resenärer. Jag vet också att många av de bloggar om ägnar sig åt att snoka på vad folk läser i kollektivtrafiken inte gillar e-böcker eftersom man ju faktiskt inte kan veta vad folk läser och därför hamnar inga sådana bilder på bloggarna heller. Härmed kommer mitt bidrag i boksnokarvärlden: e-boksspionen! Jag såg faktiskt för första gången i veckan en annan som också läste på läsplatta på bussen och var tvungen att föreviga detta ögonblick.
En kvinna på fyrans buss i Stockholm läste i måndags morse på vad som verkar vara en Adlibris Letto, om jag inte missminner mig. Så spännande! Texten verkade väldigt liten och radavståndet likaså. Jag vet, det här säger ingenting om boken hon läser, men jag vill bara synliggöra läsplattorna i det kollektiva rummet och heja på alla som vågar gå emot pappersboks-strömmen och välja e-boken.
Heja dig! Du gjorde att jag inte kände mig ensam med min läsplatta där jag satt (nästan) bredvid dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar