Ända sedan jag började läsa e-böcker mer och mer har jag haft någon slags livskris. Sedan jag varit barn har jag drömt om ett hem fyllt med bokhyllor överallt och nu när jag äntligen har det, så börjar jag tycka att de tar upp mer och mer plats. Det ligger bokhögar överallt och jag har ackumulerat mer böcker än jag får plats med i bokhyllan. I en värld där vi måste tänka mer på vår konsumtion, så mår jag faktiskt lite illa. Alla böcker som jag köpt i förhoppning om en fantastisk läsupplevelse, men sedan bor boken orörd i en hög på golvet eller blir slentrianmässigt inklämt i min bokhylla.
Därför kändes det lite befriande med e-böcker. De tar ingen plats och jag behöver inte flytta på bokhögar till nya provisoriska ställen, men samtidigt känns det svårt att helt övergå till e-böcker för jag gillar ju upplevelsen av pappersböcker. Jag vill dessutom att min dotter ska se läsande förebilder och jag är inte säker på att det går att förmedla om jag läser på en skärm? Hur ska hon kunna se att jag läser böcker på en skärm när jag samtidigt försöker intala mig själv att vi inte ska stirra på skärmar dagarna i ända utan försöka uppfostra henne med tanken att skärmar är ett underhållningsverktyg bland alla andra tillgängliga.
Men så tänker jag på upplevelsen att gå in och botanisera bland böckerna på bokhandeln. Att känna dess tyngd i mina händer. Att stänga av allt vad skärmljus heter och bara hänge sig åt boken. Att kunna snegla på mina medpassagerare på tunnelbanan och se vad de läser. Att kunna ge bort en bok jag läst men inte behöver äga längre. Att låna ut en bok. Allt sånt försvinner med e-boken.
Dessutom kan jag inte låta bli att tänka på en framtid med elavbrott eller utan el (jag har konsumerat för många katastrofrapporter om vårt klimat på senare tid) och tänker att då kommer mina e-böcker aldrig överleva, men pappersböckerna kommer att göra det. Pappersböckerna kommer min dotter att kunna ärva. Pappersböckerna kommer att leva längre än jag.
Jag har dock svårt att förlika mig med att alla mina argument för pappersboken enbart är estetiska eller baserat på hur andra ska uppfatta mig. Ett hem fullt med böcker, folk ska kunna se att jag läser på tunnelbanan (att jag på något sätt då är "bättre" än alla som sitter med mobilen, eller vad har jag för undermedvetna elitistiska tankar egentligen? Det är ju faktiskt inte längre självklart att alla som sitter med sina mobiler slösurfar längre, med framfarten av e-böcker på biblioteken och tjänster som Storytel så läser ju folk böcker på mobilen nu för tiden), min dotter ska kunna se att jag är en läsande förebild. Allt det får jag med pappersböcker. Men sanningen att säga är att jag nog egentligen inte behöver pappersböckerna mer än för det. Jag läser sällan om böcker - så varför ska de ta upp plats i mitt hem? Egentligen borde de pappersböcker jag behöver vara de jag läser om för jobbet eller de som har ett sentimentalt värde och som jag vill lämna till min dotter (läs: Harry Potter).
Eller? Varför ser jag allt så svart och vitt? Varför kan jag inte bara förlika mig med att jag kan ha både pappersböcker och e-böcker?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar