The Tidal Zone - Sarah Moss

The Tidal Zone var en bok som i somras nämndes i varenda booktubevideo och jag hörde aldrig något dåligt om den. Dessutom behöver man knappt nämna ordet "universitet" innan jag skriver upp boken på min att läsa-lista. Det spelar ingen roll att detta inte är en universitetsroman; jag bara älskar karaktärer/storylines/miljöer som har med universitet eller skola att göra på något sätt. Jag hade planerat att köpa boken i London i somras och som tur var hittade jag den på min favorit-second hand The Oxfam Bookshop för en bråkdel av originalpriset bara några veckor efter att den publicerats. Sedan kom såklart en massa bibliotekslån emellan, men under hela november var boken min följeslagare och hade jag inte varit sjukskriven under november och tappat all fokus, så hade jag läst ut den i ett nafs.

The Tidal Zone är Sarah Moss sjätte (!) roman och det är med den som hon till slut verkar ha fått sitt genombrott i Storbritannien. The Tidal Zone är historien om Adam, en hemmapappa och deltidslektor på universitetet, som en dag får ett telefonsamtal om att hans äldsta dotter Miriam helt plötsligt fallit ihop och slutat andas. Hon är för några minuter död innan hon lyckas räddas av skolpersonal och snabbt ditkallad ambulans och sedan får hon vara på observation på sjukhuset under flera veckor medan läkarna försöker komma på varför en ung och frisk flickas kropp bara slutar fungera. Adam är gift med Emma, en läkare som är mer på jobbet än vad hon är hemma och de har förutom Miriam också den yngre dottern Rose. The Tidal Zone är historien om hur alla i familjen försöker hantera mysteriet med Miriam; Miriam själv som inte är särskilt nöjd över att vara instängd på sjukhus, lillasystern Rose som tidvis har svårt med all uppmärksamhet som ägnas hennes storasyster, Emma som ju faktiskt är läkare själv och ibland verkar veta mer än Adam om vad som faktiskt drabbat Miriam och Adam som är den som är närmast barnen och sköter deras vardag, men hur ska det någonsin bli vardag igen när Miriam kan sluta andas när som helst?

Boken berättas från Adams berättarperspektiv och det märks väl hur mycket han älskar sina barn. Han är noga med vad de äter (väldigt hälsosamt), kan deras vanor och verkar alltid vara steget före dem. Det är uppfriskande att se en sådan engagerad pappa, för let's face it, litteraturen kryllar inte direkt av hemmapappor som låter sina fruar göra karriär medan de själva tar hand om hem och barn och dessutom gör det med stolthet. Moss skildrar skickligt de fördomar som kan uppstå när man som man i ett patriarkalt samhälle gör sådana sysslor som alltid varit tillskrivna som kvinnliga. Hon ifrågasätter normerna skickligt genom Adam, som ju är en universitetsutbildad intellektuell, men också genom Miriam som är en ung feministisk åsiktsmaskin. Adam beskriver till exempel hur han är den enda pappan som följer med barnen till skolan och hur han lär känna de andra hemmaföräldrarna, som alla är mammor, och hur han finner stolthet i hur väl han känner sina barn. Vid en incident när han tar med Rose till ett födelsedagskalas i simhallen tillsammans med de andra barnens föräldrar, bara mammor, så blir han tillsagd av receptionisten att han inte kan stå och titta på barnen som simmar för andra har klagat och finner det obehagligt. Samhället finner det alltså fel att en pappa ska få ha uppsyn på sin egen dotter i simhallen, för det kan misstolkas. Genom denna händelse ifrågasätter Moss våra uppfattningar och visar på hur absurda de ter sig.

Förutom den närmaste familjen till Miriam, så får vi dessutom också Adams familjs historia genom pappan som kommer på besök. Adams pappa är barn till två flyktingar som flydde till USA under andra världskriget och ville sedan att deras judiske son skulle följa livet de byggt upp i New York, men Adams pappa gav sig istället ut på en resa tvärs över hela kontinenten, för att slutligen hamna i England med Adams mamma. Moss undersöker skickligt hur vår historia påverkar de val vi gör idag, och hur händelser i nuet kanske förorsakas av eller kan besvaras med hjälp av vår familjs historia. Förutom Adams familjs historia får läsaren också ta del av biografin om Coventry Cathedral som han arbetar med, och det är så otroligt snyggt hur dessa kapitel om återuppbyggnaden av en trasig katedral motsvarar återuppbyggnaden av familjen. Inte bara hur familjen återuppbyggs efter Miriams anfall, utan också hur Adams familj återuppbyggs i USA efter andra världskriget.

It is not all right, but there is beauty. We have ways of saying that it is not all right, that there is death and suffering and evil, and they are the same ways we have had for hundreds of years. Buildings. Glass. Weaving.

Words.

Efter The Tidal Zone har jag verkligen fått mersmak och kommer definitivt att läsa mer av Sarah Moss, eftersom jag både gillar hennes språk och tematik. Nyss fick jag hem Night Waking som är den första delen i en trilogi, så nästa år kanske blir Sarah Moss-året. Jag hoppas.

I dagsläget verkar det inte finnas några planer på att ge ut The Tidal Zone på svenska, men jag hoppas att även förlagssverige får upp ögonen för Sarah Moss.

The Tidal Zone
Sarah Moss
Granta
2016
336 s.