Augusti 2016

Med terminsstarten kom både läs- och bloggsvackan. Det har varit en intensiv månad att dra igång hela maskineriet efter sju veckors semester. Normalt när jag har det stressigt på jobbet brukar jag läsa ännu mer eftersom läsning är som en slags verklighetsflykt för mig då. Jag får chans att släppa mitt liv ett tag och allt som stressar där och istället ge mig iväg någon annanstans. Jag tror dock att Outline av Rachel Cusk som jag började läsa i slutet av månaden bidrog rätt rejält till min lässvacka och det var flera gånger under läsningen som jag var nära att lägga ner den helt. Dock har jag svårt att sluta läsa böcker – jag vet, livet är kort och det finns många böcker, men någonstans inom mig är jag ändå övertygad att en dålig bok, eller en bok som inte faller mig i smaken, också är värd att läsa för att den ger mig något. Jag avslutade Outline i början av september och jag är ändå glad att jag höll ut. Det finns bitar i den som är riktigt bra, även om den kanske inte var ett mästerverk i mina ögon.

Innan lässvackan inträffade hade jag faktiskt en riktigt bra läsmånad. Augustis första dag åkte jag och min sambo till London, bland annat för att se Harry Potter and the Cursed Child på Palace Theatre, så jag tog bara med mig en liten Penguin Black Classics eftersom jag visste att det skulle bli mycket bokshopping. Det blev The Yellow Wall-Paper av Charlotte Perkins Gilman som fick följa med och den var verkligen en liten pärla. Hoppas att jag har tid att läsa den igen, för jag tror den ger mer och mer ju fler gånger man läser den.

När jag kom hem till Stockholm igen började jag direkt läsa Harry Potter and the Cursed Child för att få se hur manuset var skrivet och jag blev i alla fall inte besviken, men så hade jag ju också sett föreställningen innan jag gav mig i kast med manuset. Därefter läste jag 84 Charing Cross Road av Helene Hanff som jag verkligen älskade. Timingen var kanske inte den bästa eftersom jag precis kommit hem från London och känt att jag fått min fix för denna gång, men 84 Charing Cross Road är det bästa kärleksbrevet till staden som jag har läst, så jag ville snabbt tillbaka dit när jag läste.

Sedan började jobbet igen och det sista jag hann läsa innan Outline var Night Sky With Exit Wounds av Ocean Vuong. Det är Vuongs debutsamling och tematiken berör identitet och hur det är att vara andra generationens invandrare till USA. Några av dikterna tyckte jag var sådär, medan några var riktiga höjdare, så det är också en bok jag måste läsa igen för att verkligen förstå. Nästa gång kommer jag att läsa med pennan i handen, något som jag faktiskt börjat göra nu och jag gillar det verkligen. Förut var jag pedant och ville inte förstöra mina böcker, utan klistrade in post-it-lappar, men de ramlar ur så lätt så nu har jag tagit steget och börjat skriva på riktigt i mina böcker. Kanske var det denna passage ur 84 Charing Cross Road som till slut övertygade mig:

I do love secondhand books that open to the page some previous owner read oftenest. The day Hazlitt came he opened to 'I have to read new books,' and I hollered 'Comrade!' to whoever owned it before me.

Antecknar ni i era böcker? Eller hur gör ni när ni hittar en riktigt bra passage som talar till er?