My Brilliant Friend - Elena Ferrante

Det var ungefär ett år sedan som jag började få upp ögonen för Elena Ferrante. Alla brittiska och amerikanska bokpersonligheter (bloggar, youtubers, onlinemagasin etc.) började prata om denna Ferrante och jag läste en tweet som handlade om en kvinna som helt gått in i böckerna så mycket att hon istället för att åka en lång bilresa med sin familj bokade en tågbiljett för att i ensamhet få avsluta sista delen i serien. Jag vet inte vad som är en bättre reklam för serien än så. Vid det laget valde jag dock att vänta på en svensk översättning eftersom jag helst läser svenska översättningar om det är från något annat språk än engelska, men till slut pallade jag inte trycket längre (visserligen i samma veva som den svenska översättningen publicerades, men jag skulle inte orka vänta på ytterligare delar).

Som ni redan vet vid det här laget handlar My Brilliant Friend om de två vännerna Elena och Lila och deras uppväxt i Neapel. Boken öppnar med att en äldre Elena blir kontaktad av Lilas son som säger att hon har försvunnit och undrar vart modern har tagit vägen. Elena har ingen aning, men är inte förvånad över det. Hon menar att Lila velat försvinna helt, utan spår, men det är inget Elena väljer att acceptera. Hon skriver:

We'll see who wins this time, I said to myself. I turned on the computer and began to write – all the details of our story, everything that still remained in my memory.

Jag tycker denna passage väl illustrerar Elenas och Lilas förhållande. De var rivaler och tävlade både i skolan och om killar. Man får känslan av att det är Elena som försöker hävda sig för Lila. När Elena får fortsätta studera och Lila inte längre får det så vill hon ändå hävda sig för Lila och hon studerar mer för Lilas skull än sin egen. När jag trodde att jag förstått deras förhållande, att Elena var mer besatt och ville hävda sig inför Lila, så visar det sig att Lila också vill hävda sig. Vad Elena än läser i skolan så har Lila redan lånat böcker och försöker ligga steget före henne hela tiden så att hon kan säga "men har du inte lärt dig det ännu?". Vid bokens slut kan jag fortfarande inte sätta fingret på hur Elenas och Lilas förhållande egentligen är beskaffat. Det är verkligen ett givande och tagande och ibland upplever jag att de är väldigt elaka mot varandra. Många recensenter har understrykit att Ferrante perfekt skildrar kvinnlig vänskap och även om jag tycker att deras förhållande är det starkaste med boken (det är ju trots allt det hela serien bygger på), så tycker jag inte att det är såhär kvinnlig vänskap går till. Visst är man ibland avundsjuk på sina vänner, men jag skulle inte drista mig till att detta är kvinnlig vänskap. Hade jag varit Elena vet jag inte om jag hade orkat vara vän med Lila. Faktiskt.

Förutom vänskapen som är kärnan i hela romanen och som Ferrante verkligen skildrar skickligt måste jag säga att språket är en ren fröjd. Även översättningen till engelska av Ann Goldstein är genial och jag känner vid varenda mening att jag vill skriva ner och spara dem för de är så vackra. Ibland uppehöll jag mig vid flera passager och läste om bara för språkets skull.

Trots att jag inledningsvis kände ett visst motstånd på grund av alla namn som finns och som jag inte höll koll på så kände jag ändå att berättelsen om Elena och Lila högg tag i mig. Jag vill veta mer om deras historia och framför allt vill jag nu också läsa exakt allt som Ferrante någonsin skrivit. Ferrante fever har nått även mig.

På svenska heter boken Min fantastiska väninna och gavs ut på Norstedts förlag i april 2016.

My Brilliant Friend (L'amica geniale)
Elena Ferrante (övers. Ann Goldstein)
Europa Editions
2012
336 s.