The Folded Clock - Heidi Julavits

Sedan ett år tillbaka skriver jag dagbok (igen), vilket gör att jag ständigt letar efter andras upplevelser av dagboksskrivande. När jag så läste om The Folded Clock av Heidi Julavits i New York Times Review of Books la jag genast ett inköpsförslag till biblioteket för att jag blev nyfiken.

Premissen för Julavits The Folded Clock är att hon går tillbaka till sin barndoms dagböcker och antar att hon där ska hitta fröet som gjorde att hon senare valde att bli författare, men det hon finner är mediokra inlägg som alla börjar med formeln "Today I..." Hon bestämmer sig där och då för att börja skriva dagbok igen nu när hon är publicerad författare och professor i creative writing i New York. The Folded Clock är resultatet av två års dagboksskrivande och trots att hon kritiserade sin barndoms inlägg börjar hon ändå varje inlägg med "Today I..." i ett försök att återföda sig själv, att förfina sin barndoms uttryckssätt.

Jag vet ärligt talat inte vad jag förväntade mig. Att läsa folks dagböcker är ju rätt tråkigt, egentligen? I alla fall om det inte är någon person som levt igenom extraordinära situationer. Jag tänker på Anne Frank såklart. Eller för den delen Virginia Woolf, som visserligen inte levde igenom ett krig, men väl stred ett inre krig. Julavits är i 40-årsåldern. Under terminerna bor och jobbar hon på Manhattan och under somrarna bor hon i Maine. Ibland reser hon bort på olika skrivsemestrar eller konferenser. Hon träffar sina vänner. Hon simmar i hamnen i Maine. Hon skriver ofta om hur hon träffade sin man. Hur hon skiljde sig från sin ex-man. Hon ser väldigt mycket på The Bachelor.

Trots att jag under läsningen av The Folded Clock flera gånger tänkte att det ändå är rätt tråkigt att läsa om en helt vanlig människas liv och tankar, så kan jag ändå inte avfärda boken som dålig. Det är ändå någonting i den helt vanliga Svenssons liv som också måste få skildras. Ska litteraturen bara tillhöra de människor som uppfyller särskilda kriterier? Jag uppskattar böcker som till exempel Att föda ett barn eller Stoner just för att de skildrar helt vanliga människors liv. Men till skillnad från Att föda ett barn och Stoner har Julavits ingen egentlig handling eller röd tråd och dessutom är hennes dagbok såklart inte en roman. Dagboksinläggen är inte ens i kronologisk ordning utan de kastas om huller om buller och det kanske är det som gör att jag bitvis kommer på mig själv med att gäspa under läsningen. Jag får ingen röd tråd som håller mig i handen och ledsagar mig. Jag upplever ingen utveckling av historien. Men det kanske är det som är charmen? Att få läsa om helt normala människor som man kan identifiera sig med? Som också tittar på skräp-tv och försöker balansera liv med barn, jobb och semesterledighet.

Men helt Svensson är inte Julavits. Jag tycker att hon skriver fantastiskt, vilket gör att jag nog kommer att försöka läsa en roman av henne.

The Folded Clock: A Diary
Heidi Julavits
Doubleday
2015
304 s.