Förutom Bamse så har jag aldrig varit en serietidningsläsare. Jag har aldrig varit fascinerad av superhjältar och även om jag sett mer superhjälteserier och filmer än vad jag egentligen haft intresse för så har jag ändå velat läsa mer serier. På senare tid har det blivit creddigt och det känns som att jag missat popkulturella referenser och att jag varit utanför. I och med the rise of the nerd, eller vad man ska säga, så har serier blivit coolt och jag är inte bättre än att jag också faller för grupptryck. Däremot har jag inte känt att jag vill läsa t.ex. Batman eller Superman, så det var inte förrän jag hörde talas om nya Ms. Marvel som jag kände att det faktiskt var en serie som intresserade mig på riktigt, inte bara för att det är inne nu.
Ms. Marvel är en karaktär som tidigare funnits i Marveluniversumet. Hon skapades på 70-talet för att vara den kvinnliga motsvarigheten till Captain Marvel och hon var då en leggy blonde så att säga, så när jag hörde talas om att den nya inkarnationen av Ms. Marvel var en tonårig muslim från Jersey City blev jag mycket mer intresserad. Vi behöver en mångfald i all vår populärkultur och jag tror att nya Ms. Marvel verkligen bidrar till att nyansera vem som kan vara superhjälte och inte.
I nya Ms. Marvel får vi möta Kamala Khan, en high school-tjej som är besatt av serier och superhjältar och som verkar vara lite av en tönt. Hon är yngst i familjen och båda hennes storasyskon, storasystern Nakia och storebrodern Aamir, är betydligt mer troende än vad hon är. Nakia bär slöja och vägrar gå på fester som har alkohol och Aamir bor hemma och ber hela dagarna och till och med deras föräldrar vill att han ska sluta be så mycket och skaffa sig ett jobb. Kamala är lite av det svarta fåret i familjen som ägnar sin fritid åt att skriva fanfiction om Avengers och vill smyga ut på fester som de coola i skolan har. Det gör hon också en kväll och när hon är på väg hem från festen blir hon fast i en mystisk dimma där hon möter Captain America, Iron Man och Ms. Marvel...
Eftersom jag inte har sådan vana att läsa serier tycker jag det är svårt att recensera och jag kanske läser mer okritiskt än vad andra gör, men jag älskade verkligen Ms. Marvel, Vol. 1. Jag gillar främst hur Wilson och Alphona lyckas fånga tonårens val och kval på ett väldigt trovärdigt sätt. Normalt känner man (okej, i alla fall jag) sig som ett freak under tonåren och det blir inte bättre när man tillhör en minoritet i sitt samhälle och dessutom får superhjältekrafter. Kamala kommer från ett muslimskt hem och går i moskén tillsammans med familjen, men hon verkar också vilja testa gränser och utforska vem hon är både i religionen och utanför, precis som alla i tonåren som vill utforska vem man är i och utanför sin familj. Wilson är väldigt bra på att skriva dialog som med bara några få ord sätter tonen på hur det är att vara den i skolan som inte bara är en tönt utan dessutom utanför majoritetsgruppen och hur de andra i skolan bygger sin uppfattning om henne på grund av osäkerhet och fördomar när det kommer till islam.
Vad gäller själva mysteriet som hon får lösa när hon väl fått sina superkrafter och lärt sig använda dem kan jag i dagsläget inte uttala mig så mycket om. Hela första volymen ägnas åt att lägga grunden för historien om Kamala och det tycker jag är bra. Det finns inget som är så tråkigt som en slarvig grund som författaren sedan ska försöka bygga vidare på. Dessutom verkar serier i allmänhet publiceras under flera år och därför har Wilson och Alphona både tid och utrymme att verkligen mejsla ut historien från början och göra den till sin egen. I slutet av volym ett är det ganska tydligt att hon har fått en fiende som hon måste möta i senare nummer och jag ser fram emot att se hur hon växer i rollen som superhjälte, men också hur hon växer i sin egen person.
Ms. Marvel, Vol. 1: No Normal
G. Willow Wilson & Adrian Alphona
Marvel Comics
2014
120 s.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar